Jo höfterna gör ont idag. Jag vaggar mig fram. Tur att jag inte springer 13 km varje dag! :-)
Arkiv sida 2
Höll igen farten i början och det skulle löna sig big time! Temperaturen låg på -5 grader. Perfekt mao.
Förstod ganska snart att det skulle gå att springa långt ikväll. Jag kände mig pigg, benen fräscha och jag hade rätt inställning. Och det var barmark! Iallafall där jag sprang.. eller valde att springa. Vad skönt det var! Medan jag sprang valde jag att fokusera på pulsen snarare än kilometer och tempo. Jag försökte att inte ligga högre än pulszon 4.5 och till en början låg den under 4. Senare låg den mellan 4.4 och 4.9. Jag tror Garmin visar upp till 6.9 eller 7.
Tyckte det hela var mycket behagligt de första kilometerna och kunde ta några djupa andetag och bara njuta. Det var jag och asfalten!
Efter kilometer 6 kände jag att höften började göra lite ont på höger sida, men inte så det störde. Efter 10 km började det dock kännas ganska rejält och jag fick kämpa emot för att löptekniken inte skulle påverkas (haltande). Alltså har jag svaga höfter oavsett hur jag springer och måste stretcha dem mer. Jag tror yogan kommer hjälpa mig massor här.
Pulsen höll sig relativt låg under hela passet och hade det inte varit för den onda höften hade jag kunnat springa längre, kanske ett helt halvmarathon. Det suger, och det tar bort lite av glädjen över att det här ändå var personligt distansrekord.
Löpning 12/2 -10
(Lång)distans
Distans: 13 km
Tid: 1:38:33
Tempo: medel 7:35 min/km, max 04:01 min/km
Puls: medel 179 bpm (83%), max 194 (90%)
Kcal: 876
Kommer säkert känna mig mer nöjd imorrn. Nu är jag mest öm och stel.
Sov gott! :-)
Jag älskar att sportbutikerna är fyllda med färgglada träningskläder just nu! Jag blev helt förälskad i ett rosa linne fråm Röhnisch och sötaste Fredrik betalade det åt mig som en tidig Alla hjärtans dag-present. Vad glad jag blev! :-) På söndag när Alla hjärtans dag infaller sig ska vi åka till Norrköping och kika runt lite. Någonting jag längtat efter ganska länge nu.
Jag provade även ett annat linne från Casall (ett grönt) som jag tyckte mycket om, men jag ville ha mer rosa i garderoben. Som inte det vore nog provade jag ett par byxor från Casall som satt så bra ett par byxor kan sitta. De verkligen sög in fläsket (fast jag tror Intersport har smalspeglar!) och hade snygga detaljer, bland annat dragkedjor längst ner och en söt snörning i linningen fram. Men de var riktigt dyra – 650 kr. Åh! Det var jobbigt att behöva hänga till baka dem.
Igår följde Fredrik med på yoga. Vi hade en timme att slå ihjäl innan passet började så vi kikade lite på stan och köpte en ny äggtimer, min har nämligen gått sönder och utan den är jag helt lost! Träffade Theresa som ska resa till Kyoto, Japan i slutet av mars för att plugga japanska och hann byta några ord innan vi fick rusa in på gymmet.
Dagens pass var tuffare än tisdagens. Vissa positioner var riktigt jobbiga för benen och mjölksyran sprutade! Jag svettades till och med lite grann. ”Ljuset” kommer jag inte upp i alls, och inte heller då man ska fälla bak benen över huvudet. Det är de två positioner ni kan se längst ner till vänster på bilden nedan.
Jag gillar yoga!
Var inne på Jossans grymma blogg och såg att hon varit med i en artikel i Aftonbladet.
Det var som att läsa om sig själv. Det här med att äta allt med måtta inte fungerar, att inte kunna hålla sig till en macka till frukost utan vräka i sig 6-7 skivor bröd.. Då hade jag inga viktproblem och jag brydde mig inte alls om min vikt.
Idag är det en helt annan grej och jag är mer bestämd mot min omgivning. Reser jag bort och det bjuds på fika tackar jag snällt nej. För en enda kaka kan leda till ett riktigt jobbigt sockersug efteråt. Men det är såklart att inte alla förstår.. eller vill förstå. Mamma förstår, och ibland när jag hälsar på henne köper hon hem en bit mörk choklad istället för annan fika. Det kan jag äta utan problem alls. En ruta och jag är nöjd. Det är fint när människor lägger märke till hur man vill ha det och anpassar sig och hjälper till.
Och får jag välja mellan en bit godis eller inget, så väljer jag inget. För det är inte den söta smaken jag egentligen vill åt, det är mängden! Får jag inte äta så mycket jag vill kan jag lika gärna skippa det helt.
Så fungerar jag. Allt eller inget.
Hur funkar du?
Jag har egentligen inte så mycket överskottsenergi som kan gå till träning just nu, förklarar kanske i ett senare inlägg (jag är inte sjuk), men jag kan ändå känna att jag måste springa av mig lite. Sen får jag helt enkelt acceptera att jag inte kan prestera så bra just nu.
Känslan av att ta på sig löparkläderna, fixa med utrustningen och snöra på sig skorna är så fantastisk. Det känns som att jag förvandlas till superwoman! Jag känner mig stark och snygg!
Det blev inget långt pass idag, kände för att springa snabbt och det hade inte gjort någonting med ett par kilometer till. Det snöade stora blöta snöflingor som envisades med att fastna i mina ögonfransar, och i ögonen! Tur att jag bär kontaktlinser.
Det var rejält med snömodd på sina platser, men den djupa snön såg jag som ett tillfälle att få avverka lite höga knän och få upp pulsen lite extra. På slutet blev jag väldigt varm trots att jag tog vårjackan som bara är en tunn vindjacka. Under den bar jag långärmad funktionströja och en underställströja. Underställströjan hade jag lätt kunnat skippa.
Löpning 10/2 -10
Ultrakort snabbdistans
Distans: 3 km
Tid: 20:17
Tempo: medel 6:47 min/km, max 04:28 min/km
Puls: medel 187 bpm (87%), max 203 (94%)
Kcal: 203
+ 10 min core
Inte långt, men ganska snabbt. När snön är borta och det blir varmare ute (runt april kanske) ska jag vara i mitt livs bästa form! Jag ska göra allt jag kan för att springa halvmaran i maj så bra jag bara kan. Resan känns lång, men ihärdighet lönar sig nästan alltid.
Nu återstår det bara att anmäla sig till de olika lopp som Fredrik och jag ska delta i, i år. Vi siktar in oss på de tre viktigaste och det är Kanallöpet (halvmaran) – done!, Blodomloppet och Midnattsloppet i Göteborg. Rydssprånget i Rydsskogen som ligger 10 min från mig var förra årets charmigaste lopp, men där anmäler man sig på plats.
Violator med Depeche Mode släpptes 1990 och innehåller inte en enda dålig låt. Skivan är skitbra rakt igenom!
Likadant är det med Rumours med Fleetwood Mac som släpptes 1977. Det är ett legendariskt album som har sålt över 30 miljoner exemplar och är därmed ett av de mest sålda musikalbumen i historien.
Låten Go Your Own Way känner nog de flesta till:
Nu vet jag vem ”Nisse” är! Han ledde faktiskt det yogapass jag var på idag. Tidigare har jag bara sett hans namn som instruktör till några av de spinningpass som finns. Hade sett honom som en seg äldre man (förlåt!) som en gång varit någon slags elitcyklist, men verklighetens Nisse var ung, lite blyg kanske och väldigt duktig på yoga. Det här var hans första pass, och han ska fortsätta leda yogan kl 16.45 på tisdagar.
60 min yoga (som gick i ett nafs!) där jag fick tänja höftböjaren, öva balansen och stärka armar och vader i en mörk sal med tända ljus. Det här var skönt! Jag är väldigt stel och orörlig från vänster höft och neråt, så jag hoppas att yogan kan hjälpa mig med det.
Gillade Nisses pass så jag längtar redan till nästa tisdag!
Jag har tagit mig an en utmaning som Emma har startat. 100 situps varannan dag i en hel månad. Brände av 100 crunches i ett svep framför Bygglov nyss. GÖTTA!
Jag gjorde lite pedikyr på mig själv häromdagen. Vill ju inte råka slänga upp mina äckliga ofilade fossingar i nåns fejja under yogan liksom.
Wok gjord på grönsaker och tigerräkor, gräddfil blandat med kryddblandning och sweet chili sås. Till efterrätt åt jag ostkaka.
Vill dela med mig av en väldigt bra skriven artikel av Josefine.
Klicka på bilden!
Det här kan jag verkligen hålla med om! Det roligaste jag gjorde förra året var att springa Midnattsloppet. Det är inte inköpet av nya joggingskor jag minns utan loppet, stämningen, de gröna tröjorna, hur jobbigt det var att springa på kullerstenen längs hamnen, hur hjärtat bankade i den värsta uppförsbacken vid Sofia kyrka och lyckan av att ta sig i mål på en rekordtid!
Vad söta ni är! Jag blir väldigt glad när ni kommer med uppmuntrande ord :-) Känner mig mycket bättre nu, men måste fortfarande lära mig att bara blogga när jag verkligen verkligen vill det. Det får inte bli slentrianmässigt, för då ledsnar jag.
Sedan i torsdags har jag varit hos min farfar i Vimmerby. Jag har verkligen fått slappna av och myst med deras chitzu Tindra. Men även om det är skönt att få ta det lugnt och få maten lagad åt sig, så blir jag rastlös efter ett par dagar ;-)
Idag skulle farfar och Inga-Lisa till IKEA så jag fick skjuts hem till Linköping. Tindra var hos mig under tiden och följde efter mig vart jag än gick då jag donade och plockade undan tills de kom tillbaka.
Fredrik plingade på dörren och kom med ingredienser till ostkakan jag skulle göra och bjuda på. De tyckte att den var jättegod, vad kul! Det är inte så ofta jag får komplimanger för min matlagning.
När de sedan åkte hem till Småland igen passade jag och Fredrik på att umgås lite. Han hade varit söt och köpt ett presentkort på Village till mig. Vet inte hur jag ska kunna välja något bland allt fint som finns där!
Sen ville jag springa, men det ville inte Fredrik. Jag ville också åka och köpa stekpannan från Ica som blivit testvinnare två gånger i rad i Plus. Då bestämde vi oss för att ta två flugor i en smäll. Jag sprang till Ica Maxi och Fredrik gick i raskt tempo. Kunde inte riktigt springa så långsamt även om Fredrik går väldigt fort, så jag låg hela tiden framför honom. Sprang fram och tillbaka några gånger och såg det som en chans att öka på distansen lite.
Fredrik hade lagt märke till mitt löpsteg när jag springer långsamt och hur jag ser ut är jag ganska medveten om. Men jag blir glad när andra påtalar för mig hur jag springer, om det är i upplysningssyfte det till säga. Han kallade mig för ”linjelöparen”. Då jag springer långsamt springer jag nämligen som på en linje med fötterna och liksom ”vispar” med dem, och så landar på utsidan av fötterna. Höfterna får nog jobba onödigt mycket. Kan vara därför jag får ont just i höfterna när jag springer långt.
Så jag försökte jobba bort det där på hemvägen och sprang ifrån Fredrik. Jag fokuserade på att inte springa som på en linje och det gick genast snabbare. Det kändes bättre och jag kände att jag sprang ”snyggt”. Oerhört trevlig känsla! :-) Det var som att benen hade sitt eget liv och att det var mitt flås som satte begränsningen. Halsen blev lite öm av den kalla luften efter ett tag och när jag nästan var hemma kände jag mig ganska färdig.
Det var nästan enbart barmark den vägen jag sprang och det bidrog såklart också till den härliga känslan!
Här kan ni se hur tillbakavägen var snabbare än ditvägen, trots mördarbacken upp mot Bergsrondellen. Den gula markeringen visar då jag stängde av klockan inne på Ica.
Efter flera dagars slappande med undantag av några hundpromenader kändes det skönt att få springa av sig lite. Nu gäller det bara att jag försöker springa med den här fotisättningen och löptekniken i fortsättningen också. Kanske inte kan hålla det tempot som fotisättningen ”tvingar” mig till under en längre tid i början nu, men så småningom blir ju konditionen bättre.
Till middag åt vi blodpudding med stekt ägg och bacon. Stekpannan funkade toppen! Efter maten tog vi ett bubbelbad med tända ljus.
Den här dagen har varit underbar på många sätt! Jag har fått umgås med några av dem jag verkligen bryr mig om, jag har sprungit bra och sett på Himlen kan vänta – ett år senare. Jag såg alla tidigare avsnitt i helgen. En helt underbar och gripande serie!
Usch, vad jag har känt mig nere de senaste dagarna (undantag för igår!), eller trött kanske jag ska säga? Jag har så mycket att tänka på nu för tiden så att orka/hinna/ta sig tid för träning finns inte. Det räcker med att pulsa runt i snön hela dagarna. Jag har ingen cykel eller bil så vart jag än ska får jag gå i decimeterdjup snömodd. Benhinneproblemen (ja, det har kommit tillbaka) spär ju på den hela tycka-synd-om-mig-grejjen.
Just nu stressar bloggen mig, så jag tar en liten paus. Jag hoppas ni förstår!
Sålänge kan ni avnjuta denna jazzklassiker – ”Take five” som betyder just ta en paus eller något i den stilen.
Kram på er! :-)
Vet ni att jag haft mina löparskor i två år nu? Jag älskar mina Nike air Zoom elite +4. Känns som att de är oersättliga. Jag köpte ett par Asics 2140 på Runners store i somras, och de funkar väl men så fort jag sätter på mig mina Nike igen så vill jag inte springa i något annat. De är så mycket skönare! Så mina Asics använder jag som gymskor istället.
Var inne på Intersport idag och kikade på ett par Nike air Pegasus med gore tex. De var svarta och rosa, och för ett neutralt steg. Provade på ena foten och jag kunde inte riktigt bestämma mig för hur bred lästen var på dem. Var de bredare eller lika smala som mina elite? Jag har nämligen smala fötter.
Verkar iallafall schysst med ett par riktiga vinterskor nu. Det läcker ju in lite i mina.
Drömma kan man ju.
Åh! Ibland är livet härligt!
♥
Ugnsstekt lax med broccoli och aioli. Ungefär så gott det kan bli! :-)
När jag var i Göteborg diskuterade jag och Bella den godaste brien. Den här tycker jag man ska snappa åt sig om man ser den i matbutiken. Castellos kan man hoppa över. Den är alldeles alldeles för salt!
Sent igår kväll gav jag mig ut och sprang lite. Fick upp ett fint tempo i början, men sen kom mjölksyran – i vaderna! Och så snön på det, och värmen (hade klätt mig för varmt). Det var hemskt! Efter 20 min gav jag upp. Senare sprang jag fram och tillbaka till macken och passade på att göra höga knän och hälkickar.
Idag ville jag ta revansch! Efter frukost stack jag ut. Hade innan sänggående fantiserat om det perfekta långpasset, men jag insåg sen att jag inte skulle hinna eftersom jag hade tid på Arbetsförmedlingen. Hann med 5 extremt tunga kilometer. När jag kom in hade jag 20 min på mig att tvätta håret, sminka mig och klä mig för att sedan raskt promenera ner till stan. Jag hann! Men det var på håret.
Löpning 2/2 -10
Någon slags snabbdistans
Distans: 5 km
Tid: 35:52 min
Tempo: medel 07:10 min/km (förvånad!), max 02:53 min/km (nä nu skojar Garmin!)
Kcal: 365 kcal
Det här passet kan gå till historien som ett av de tyngsta. Jag hade inte ont någonstans, men jag kändes så tung! Stackars mina ben som skulle förflytta min kropp! Jag var redo att ge upp vid kilometer tre men bet ihop. Tre kilometer är för lite. När jag nu ändå masat mig ut mitt på dagen för en gångs skull ska jag banne mig få till ett riktigt pass! Ungefär så gick tankarna.
Kände hur kroppen var svullen medan jag sprang. Fingrarna hade tjocknat till rätt så rejält. Undrar varför det blir så? Det händer bara ibland. Konstigt!
Den här gången var det roligare att fota innan passet än att faktiskt springa det! :-P
Jag velade länge om jag skulle publicera inlägget nedan bakom lösen eller inte. Det blev till slut lösenordsskyddat och du kan ansöka om lösenord genom att maila mig på dessi101@gmail.com
Ange namn och ev. bloggadress!
