.. Men jag mår fortfarande inte bra. Jag är inte sjuk men jag känner mig hängig, oinspirerad och trött. Så jag ligger i Fredriks bamsesoffa och surfar, kollar på TV, har börjat se en ny serie som heter Caprica. Gillar ni Battlestar Gallactica ska ni se den!

Jag tar en paus och hoppas det blir bättre snart! Jag läser era fantastiska bloggar, försöker på inspiration och tröstshoppar lite så länge. Det känns redan lite bättre :-)

www.minbrollopsblogg.se

Att vara upptagen tillhör inte vanligheterna i mitt liv, men idag har tillhört ovanligheterna.

Det började med att mamma plingade på dörren strax innan 11 och vi åt en god ägg- och baconbrunch tillsammans. Senare promenerade vi in till stan och provade kläder och skor. Jag hittade en snygg mörkgrå jacka på H&M som fick följa med hem. Passar bra under de lite varmare dagarna. Tiden verkligen flög förbi och vipps var jag hemma igen. Åt några ägg och tittade på senaste avsnittet av Project runway innan Frida hämtade upp mig. Vi har spenderat kvällen hos henne och sin fästman som bor i en jättefin lägenhet på andra sidan stan. Det har varit väldigt trevligt! Dessutom gick bussen raka vägen hem till Fredrik (jag hatar att byta buss och kanske behöva vänta 20 min i minusgrader och snöstorm) så här sitter jag nu och har precis målat naglarna.

Imorgon blir ännu en oledig dag. Jag ska försöka pilla ihop lite grejer till Fridas bloggprojekt, träffa min nya jobbcoach och på kvällen ska vi hem till en av Fredriks kompisar på taco-kväll. Just det! Sen ska vi vara kaninvakt i en vecka från och med imorgon. Kanske hinner jag klämma in ett löppass mellan allt detta om jag har tur.

Sådana här dagar behövs. För så kul är det inte att vara ledig jämt.

Jag hade lite svårt att öppna flaskan häromdagen ;-)

Hoppas er dag har varit bra! :-)

Så värst snygg är den inte, men när jag såg den nya logotypen för något år sedan trodde jag att det skulle bli värre faktiskt. Iallafall på Max-varianten. Den stora texten ”MAX” och den blå ”splashen” faktiskt räddar det hela från att bli för cleant och avskalat.

Vad tycker ni?

Traskade ner till gymmet vid 16-tiden för att gå på Nisses yogapass kl 16:45. Hans pass är betydligt enklare än det på torsdagar och idag fick jag veta att det här är nybörjarpass. Inte mig emot! Gillar att kunna varva lätt med avancerad yoga likaväl som jag gillar att variera snabbdistans med långpass i löpningen.

När jag kom hem hade Fredrik lagat mat. Och det var så gott! Himlarns vilken lyx det är att ha färdig mat när man kommer innanför dörren. Efter maten pratade jag med en kär gammal vän i telefonen. Vi ska ses på torsdag och jag ska försöka hjälpa henne med ett kommande bloggprojekt. Spännande!

Ytterligare en stund senare smet Fredrik iväg på möte och jag satte på mig min superwoman-suite och satte av med raska steg mot Lambohovsleden. Lambohovsleden är en bilväg som går mellan Lambohov och Garnisonsrondellen/T1 och längs med den går en cykelväg. Det är den cykelvägen jag alltid springer på när jag utgår från Fredrik. Sen kan man svänga av på lite olika ställen eller springa rakt fram.

Det här blev en tuff löpning! Men jag känner mig ändå inte helt slut nu när jag sitter vid köksbordet och skriver. Märkligt. Häromveckan kändes det som att all min energi var bortblåst, den känslan har jag inte alls nu. Tvärtom! Jag har massor av energi.

Träning 16/2

• Yoga 60 min

• Löpning snabbdistans 6 km

Puls: ? (lämnade pulsbandet hemma)
Tempo: medel 06:35 min/km, max 04:21 min/km
Tid: 39:30 min
Kcal: 442

Hade mina tunnare löparstrumpor på mig under passet. De kändes bättre. De från GoCoCo är förvisso varma och väldigt gosiga, men springer jag i dem får jag blåsor på tårna. Räknade till 3-4 st blåsor efter långpasset i fredags.

Smart strategi?!
Under passet kom jag på en smart strategi för att kunna springa snabbare på halvmaran i vår, och att kunna springa snabbare över huvud taget på distanser runt milen och längre. Jag är tjurskallig. Jag tycker inte att det räknas om jag stannar och går mitt i löpningen.

Men där kanske jag får börja tänka om! För det finns inte en chans någonstans att jag kan hålla ett tempo under 7 min/km i två hela mil. Därför måste jag tillåta mig själv att stanna och gå några minuter, hämta andan, samla kraft och springa på igen.

En teori till mitt höftont är nämligen att jag springer för långsamt. Springer jag då lite snabbare så kanske jag slipper problemen. Jag hoppas det! :-)

Nu känner jag mig lite stel i ländryggen så det blir några core-övningar innan jag lägger mig!