Satt och funderade på en sak. Jag är en långsam löpare, och vissa skulle säkert säga att ett 7 min tempo rent av inte ens är löpning. Att jag inte borde få kalla mig löpare och att det jag gör inte är intressant, för det jag gör är inte tillräckligt bra. Ingen har väl någonsin sagt det till mig, men jag kan inte hjälpa att ändå få den känslan ibland.
Jag är ganska ensam om att vara en långsam bloggande löpare, känns det som. Samtliga bloggar som jag läser med löpinriktning springer betydligt snabbare än jag. Klart jag får prestationsångest! Ibland.
Men jag behövs också! Långsamma löpare behövs! Det är vi som bevisar för dem som aldrig tagit ett enda steg i löpningen att det går! Det går! Det går att springa! Jag lovar!
Det är inte tempot som avgör om du är löpare eller inte, det är det faktum att du faktiskt springer som gör det. Kanske springer du bara för att det är skönt, utan krav eller tankar på personbästa. Kanske springer du för att utmana dig själv, för att stressa av eller bara för att det är så kul!
Men jag är stolt över det jag gör. Ingen jag känner springer regelbundet, även om de kanske fysiskt har bättre förutsättningar. Det är kanske dem jag borde jämföra mig med mer än dem som springer en halvmara som återhämningspass i 5 min-tempo.
Jag tror att det här bara är början på något stort!
Springer du och jag i samma tempo? Berätta gärna! :-)
Om man är löpare eller inte beror inte på farten utan på inställningen. Du har rätt inställning och är då en löpare.
När jag springer på löpbandet så jämför jag mig oundvikligen med de som står bredvid eller framför. Jag ser inte displayen men jag hör takten hur fötter slår i och jämför med min egen takt.
Ibland är jag snabbare och ibland är andra snabbare. Och jag undrar till vilken nytta lyssnar jag. Det är bara mig själv jag kan tävla mot. Att orka lite till eller springa lite snabbare.
Ändå är det underliggande mål för mig. Jag vill bara må bra och det måste vara huvudskälet till att jag springer.
Spring på och må väl :)
Det är just din avslappnade inställning till löpning som gör att jag vill läsa din blogg. Du känns mänsklig :) till skillnad från många andra bloggare som skriver om sina senastionsartade framgångar. Så fortsätta spring och blogga i ditt tempo!
Det är just din avslappnade inställning till löpning som gör att jag vill läsa din blogg. Du känns mänsklig :) till skillnad från många andra bloggare som skriver om sina storartade framgångar. Så fortsätta spring och blogga i ditt tempo!
Klart att du är löpare, och jag tycker du gör rätt i att vara stolt – fortsätt med det! Jag är också långsam av mig, men jag gillar att mysa omkring och njuta när jag springer.
Klart att du är löpare,och jag tycker du gör rätt i att vara stolt – fortsätt med det! Jag är också långsam av mig, men jag gillar att mysa omkring och njuta när jag springer!
Jag springer precis lika långsamt/snabbt som du! 7 min-tempo är lagom tävlingsfart för mig… Jag har alltid hatat att springa, tills för två år sedan då jag kom på att det kanske var en bra träningsform för mig när jag sprang de 500 meterna för att hinna med bussen… ;-)
Jag tycker att det är SÅ kul att läsa din blogg just därför, för att vi är på ungefär samma nivå.
:-)
Såklart det är början på något stort! Kolla resultatlistan i Tjejmilen t ex, alla som hamnar på topp 10 var ungefär 10 år äldre än mig…alltså födda på slutet av 70-talet. När det gäller löpningen har vi tiden på vår sida. :-)
Intressant inlägg. Jag anser att all sorts träning och framförallt löpning skall uppskattas, eftersom de finns (som du nämner) de som aldrig tagit ens ett löpsteg. Det är därför det stör mig när folk säger att ”en mara är ju en baggis” eftersom det får de som aldrig springer att känna sig ännu mindre.
På samma sätt ska man inte nedvärdera hastighet, utan vara positiv till alla som springer, oavsett tider. Man måste anpassa sig efter personerna i fråga, och jag vet ju själv hur jag kan säga ”Jäkla segtempo i 6.30″ men då menar jag inte att trycka ner de som springer i 7mintempo. Jag utgår för mig, men där kan kanske jag också lära och tänka efter innan jag säger sådana saker, jag vill ju inte att någon ska ta illa upp heller..
Jag springer nog i ditt tempo… var nere på dryga 6 min/km i somras men sen försvann löparlusten och då är jag tillbaka på typ 7-7.15/km igen. :) Men det gör inget för min del. Bara jag kan ta mig joggandes runt den bana jag tänkt! Om det så bara är 3 km :)
Klart du är en löpare, behöver du inte ens fundera på:)en intressant sådan dessutom! Precis som du själv säger så är det ju inte tempot som avgör om du är löpare eller inte, det är det faktum att du faktiskt springer som gör det.
Så tror jag att flertalet hellre läser och låter sig inspireras av tex din löpning, vilken mest troligt är mer lik och jämförbar med deras egen, än att läsa om de som nu råkar springa återhämtningspass i 5 tempo och snabbare. Nog är dom säkert många men ”vi andra” är nog fler ;)
Ha en trevlig söndag!
Du har så rätt Dessi!
Du behövs som en förebild för att löpträning funkar.
Det är viktig!
Tack för att du delar med dig,
Kram
Ja, nästan! Jag är också klassad som långsam, brukar ligga i ett 6:14 tempo. Har som mål att komma under timmen på Madrid Marathons 10 kilometers klass.
Men du Dessi, det kommer nåt till dig på posten imorrn, som har med detta ämnet att göra, något jag skrev om innan. Jag hoppas du ska tycka att det är intressant =)
Du har verkligen rätt inställning. :)
Men egentligen ska man ju sluta upp med att jämföra sig med andra (det är svårt, jag försöker) överhuvudtaget och bara jämföra sig med sig själv. Hur långt har du inte kommit i din löpning? Tänk på hur det var innan du började löpa?
Och ang. din sista fråga så springer du nog i ett snabbare tempo än jag för jag springer inte alls. ;) Men jag VILL börja och jag SKA börja. Jag måste bara ge upp cigaretterna först och tömma ut allt skit ur lungorna…
Jag sprang dock en gång. Ja, EN gång. Det hände för drygt 1,5 år sedan. Jag kände mig full av energi efter att ha tryckt i mig en massa kolhydrater och gav mig ut och sprang för det fanns så mycket spring i benen. Jag sprang strax under en timme (57 min tror jag) och när jag sen mätte sträckan på datorn så hade jag spungit 10,3 km! Helt sjukt. Visserligen promenerar jag en hel del och det i ett relativt snabbt tempo, så det är konditionsträning till viss del, men ändock. Jag blev imponerad av mig själv. Fast det var under det 1,5 året som jag inte rökte också.
Jag vill, jag ska! Och du är en inspirationskälla. :)
Svar: Jag hejjar på dig!! :-D
Jag tycker inte man ska jämföra sig så mycket med andra, utan vara stolt över sig själv och sina egna prestationer. Tycker du är jätteduktig med din träning!
Själv springer jag enligt jogg.se i snitt i ett 5:30-tempo. Rekordet för mig på milen är 53:24 min, alltså 5:20-tempo, vilket jag är väldigt stolt över. Som sagt, man ska tävla & utgå från sig själv. Tycker jag :)
Ha en fin söndag.
Neeej, jag skrev en lång kommentar men jag tror att den inte kom fram? :(
Klart att du är löpare! Hoppas det är ok att jag länkar till dig hos mig; tyckte dethär var klockrent!
Jag är också långsam! Ibland har jag svårt att värja mig för alla bloggar om tempo, sträckor, tröskelfart och termer som jag knappt vet vad de betyder… Jag känner mig inte ens som en halvdan löpare. Jag känner mig som en medioker joggare. Fast å andra sidan mår ju jag bra av det så då får det vara så!
Jag är också stolt :-)
Hoppas du har en bra söndag!
Jag tycker att du är en löpare! Är man dessutom ute och tränar när det är svinkallt som du gör finns ju definitivt löpningen i själen.:)
Löpning tycker jag handlar om att må bra. Visst är det härligt att vara ute och springa en fin dag och bara ta in alla intryck som möter en på vägen?
Njut av upplevelsen att kunna springa och har du musik i lurarna, så använd musiken att hitta en bra rythm i löpningen. Slappna av och hitta ett bra sätt att andas, så kommer nog farten över tid. Rythm, avslappning och andning, sedan bygger man på det med att öka farten. Som de visa säger: Rom byggdes ju inte på en dag.
Som jag ser det är det viktigaste att träna på ett sådant sätt att man inte skadar sig. Råkade själv ut för det förra sommaren då jag sprang alldeles för fort och för långt. Fick göra ett träningsuppehåll på 3 månader vid den allra bästa tiden för löpning, hade ingen nytta av att jag springer lite snabbare då jag inte kunde träna överhuvudtaget.
Glöm klockan hemma ibland och bara ge dig ut för att jogga för att det är kul och skönt.
Ha kul och njut av löpningen och träna på dina egna villkor, så du inte skadar dig.
Ha det bra!
jag är ingen löpare men ska bli:D Bara såå jobbigt att komma igång. *haha*
Absolut!
Du är inte ensam om att springa långsamt. Jag springer också i ett 7 minuters tempo. Jag pulstränar med min Garmin 305 och då snittar jag till och med mer än 7 minuter.
Jag tycker att det är härligt att ligga långsamt och nöta. Inte för att jag springer långa sträckor, men att bara ha känslan av att man rör sig, att jag orkar, att benen orkar, att andningen känns bra.
Kan väl också känna att jag ngn gång skulle vilja klocka en bättre tid med ett snitt på kanske 5 minuter, men jag kommer aldrig dit. Jag tror inte heller att jag har den fysiken att springa snabbt.
Jag är nöjd med den tid jag och och jag älskar att jogga. Vet iof inte om jag heller kallar mig löpare, men jag är glad joggare och jag älskar det jag gör. :-D
Keep going!!
//Mia
Klart du är en löpare. Har aldrig fallit mig in att farten skulle avgöra om man är löpare eller inte.
Det viktiga för att vara löpare är att man springer, inte hur fort man springer.
vi springer lika, du och jag! hellre gärna än snabbt… :)
Du har så rätt så. Jag springer i ungefär samma tempo som du, många menar nog att det är mer åt det lunkande hållet men jag får upp pulsen och mår bra – det är huvudsaken.
KRAM!!!
Hej och tack för besöket i min blogg.
Du är verkligen inte ensam om att springa långsamt.
Mina långpass går i 7.00-tempo och jag kämpar fortfarande med att komma under timmen på milen.
Jag kallar mig defintivt för en löpare trots det låga tempot, för mig ligger det inte i tempot.
Kul att hitta din blogg, jag kommer säkerligen att titta in fler gånger!
Är det göteborgsvarvet du ska springa ?
Du och jag kan skaka tass! :) Jag joggar också i 6:00-7:00-tempo! :) Jag siktar inte på hastighetsrekord, jag är mer fokuserad på distansen och att JAG tar mig dit. Visst pringer jag snabbare också, men i form av fartlek och intervaller.
Spring/jogga/lunka i din takt, du gör detta för dig och ingen annan!
Löpare är vi alla – oavsett hastighet!
Jättebra inlägg! Känner igen mig så mycket i reflektionerna, det är så tokigt att jämföra sig med andra, men man gör det lätt. Tyvärr bryr man sig oxå lätt om vad andra tycker, ibland.
Jag springer verkligen inte med någon märkvärdig hastighet själv, men jag försöker var grymt nöjd ändå. Om jag jämför mig själv med mitt jag för tre-fyra år sedan är jag en helt outstanding löpare nu för tiden. Och det är du oxå! Din blogg är otroligt inspirerande och mycket mer intressant är någon proffslöpares, då din träning är lättare att relatera till. Du gör ett viktigt jobb!
Åh, vad jag behövde läsa dte här inlägget idag. Jaghar öänge brottats med prestationskrav kring min löpning. Jag är medveten om att jag inte är en snabb löpare och inte kommer bli någon inom den närmaste tiden. och bara därför började jag känna mig dålig på att springa. Givetvis försvann i samma ögonblick som de tankarna började formuleras i mitt eget huvud, även löparglädjen. För hur sk aman kunna glädjas över att vara dålig?
Nu när jag läser dte här inser jag att jag är inte dålig för att jag springer långsamt, jag är grymt bra för att jag springer! Oavsett tempo, distans eller vad man nu kan mäta, så är jag en löpare, lika väl som någon annan och efetrsom jag springer långsamt får jag jobba längre tid för att beta av en mil, härligt. De enda kraven på mig själv, sätte rju faktiskt jag själv.
Tack Dessi för att du gav min döende löparsjälvkänsla lite första hjälpen! :)
Bra skrivet!
Jag känner lite samma sak. Speciellt i andan: ”Men du som tränar så mycket…” (borde vara snabbare). Men jag tränar inte direkt löpning och tycker att det är väldigt tungt. Runt 6 min-tempo är min fart och det är bara att acceptera så länge man inte tränar mer och verkligen försöker bli snabbare…
Kör vidare, du är en löpare!
kan också (ibland) få den ångesten och tänka huuuuuuuuuuur faaaaaaan får man ner tempot så där så man hinner en mil på typ 45 minuter, helt obegripligt för mig!! men sen tänker jag att ”äh- jag springer en mil på mitt sätt och det duger bra”
=)
Jag är också en långsam löpare – fast jag TYCKER ju att jag springer fort, åtminstone känns det så när pulsen är över 190 och benen är trötta… Mitt personbästa på 5 km är i 6:15-tempo och då har jag tagit ut mig så mycket att jag mår illa. Milen går i 7 min-tempo och jag tycker den stora prestationen ligger i sträckan, inte i hastigheten.
Men visst drömmer jag också om att SPRINGA, verkligen känna att det går fort, men dit är det många timmars träning.
Kämpa på Dessie och ge inte upp!
Jag har tänkt i liknande banor, vad som är långsamt för en person kan ju vara toksnabbt för en annan. Tänkt att jag är nog ingen riktig löpare för att jag inte springer si och så fort. Nu skiter jag i det! Nu springer jag för att det är så JÄKLA kul och man träffar så mycket sköna människor på kuppen! Stor kram från mig
Åhh va glad jag blev att jag hittade din blogg!
Jag läste den faktiskt slaviskt för några år sedan men sen vet jag inte vad som hände, jag tappade helt enkelt bort dig.
Att titta in här och se hur bra du ser ut att må, flera kilon tappade och att löpning blivit ditt nya stora intresse ger mig ett stort hopp om att jag också kan klara av det, ett nytt sundare liv!
Får jag fråga vad hemligheten till viktminskningen är? Är det enbart träning eller i kombination med ett annat sätt att äta?
Jag måste ta och avsluta med att säga att det riktigt strålar om dig nu. Jag fascinerades redan för flera år sedan hur vacker du var men nu är det något annat, du ser helt enkelt ut att må riktigt bra!
Hoppas det är okej att jag fortsätter att läsa din blogg och låter mig peppas lite :)
Kram från mig!