När vi cyklade under tunneln mot parkeringen vid spåret skämtade vi om hur lite folk det kanske skulle bli. Jag menar, man har knappast marknadsfört sig mer än lite affischer i Ryds Centrum. Men det var faktiskt fler än vad jag väntat mig borta vid det röda huset. Kul!
Kl 18.15 var det lite uppvärmning som jag inte deltog i. Tyckte det räckte med att titta på. Råder delade meningar om gemensam uppvärmning innan lopp. En del tycker det är viktigt medan andra tycker att det stjäl energi. Jag tillhör nog de sistnämna, men är är beredd på att bli övertalad om motsatsen. Kl 18.30 gick startskottet och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen och krockade med två personer. Bad givetvis om ursäkt :) De flesta valde 5:ans spår där slingan delar upp sig i två, men jag och Fredrik sprang 2,5 km. Jag ville inte riskera att benhinnorna skulle göra ont igen.
Gick ut lite snabbare än vanligt, men upptäckte inga nackdelar med det. Efter halva distansen ökade jag ytterligare och höll i snitt 5:41-tempo. Jag försökte pressa mig ytterligare mot slutet och var nere på 5:08 som snabbast precis innan mål. Pulsen har aldrig varit så hög under ett löppass! 213 bpm visade klockan som mest, medan SportTracks menar 212 (jämfört med en pulstopp på 206 tidigare). Klockan visar snabbast-tempo på 04:30 medan SportTracks säger 5:08. Det är ofta det skiljer lite grann mellan datan i klockan och SportTracks. Vilken ska man lita på?
Efter målgång fick man festis och frukt samt medalj. Jag tog en festis först och kom på att jag visst skulle få en medalj jag med. Jag frågade om medaljerna räckte till alla och gubben skrattade till och sa ”Jarå, det räcker. Och speciellt till dig!” och så hängde han en medalj runt min hals. Jag antar att han både hade sett och hört mig komma rusandes och flåsandes.
Det här var ju ett arrangemang främst för gemenskapens skull och för att ha kul. Ingen tidtagning eller vinstutlottning men det var lik förbenat mitt första lopp och jag hade grymt roligt :) Fredrik beskrev mig som en riktig tävlingsmänniska för så fort folk försökte springa om oss ökade jag tempot. Helt omedvetet för mig dock!
Jag är otroligt nöjd över min prestation. Jag slog mitt PB med 2 min 2:37 min.
Det känns liiite på smalbenen när jag trycker. Ingenting farligt alls, men det visar ändå att det inte helt försvunnit. Jag tänker hålla mig till skogen i fortsättningen, men hur vet jag om det här är lite ömhet man får räkna med eller om det är skadligt i längden? Eller springer folk omkring och aldrig känner sig ömma?
