Livet

Vikten av att ha roligt

Den här veckan har känts så tung! Mycket har känts som en börda. Som om jag redan vaknar med minus på energikontot när jag vaknar på morgnarna. Vaknar med en stor suck ni vet.. Och allt eftersom dagen går blir det ännu mer minus. Utan att ha fyllt på med plus.

Här om dagen var vi i och för sig i Viggeby med Trassel och badade tillsammans med henne. De har ju ett hundbad vid en liten klippa där och det var så mysigt! Men det är ungefär det enda roliga jag gjort den här veckan.

Hundbadet i Viggeby naturreservat, så flott!

Det här med att ha roligt då. Måste livet vara så jävla roligt då? kanske ni tänker. Mitt svar är ett rungande JA!

Jag lyssnade på ett avsnitt av Högkänslighetspodden som handlade om vikten av att ha roligt när man är högkänslig. Avsnittet heter “Vad ser du fram emot?” och kan lyssnas på här.

Jag har alltid upplevt att det verkar vara så mycket viktigare för mig att ha roligt än andra runt omkring mig. De flesta har fullt upp med att vara vuxna, medan jag mest gjort det som är roligt även om det kanske ses som barnsligt. Jag tycker t ex att det är minst lika roligt att leka i en lekpark som barnen gör!

Jag tar mig tiden till att göra roliga saker, vare sig det är att cykla mountainbike eller åka på en spontanutflykt nånstans. Att cykla i skogen är ju vuxenlek! Det vet alla som gör det :D

Den här livsstilen är väldigt viktig för mig, skulle faktiskt vilja säga att det är avgörande för mitt mående. Så jag har skapat mig ett liv där jag generellt har mycket tid för mina fritidsintressen, där spontanitet och roliga infall är möjligt. Även om jag såklart inte alltid får till det. När orken inte finns och jag blir uppbokad för mycket på “måsten” så mår jag så kasst! Blir deppig, orkeslös och tillvaron blir mest bara grå.

I eftermiddag fotograferade jag en familj till nya boken jag gör, och sen fotade jag en lägenhet. Var helt slut efter det! När jag kom hem hade vi besök av Leffan som fyllde på lite av energinivåerna som tur är. Svidade sen om till cykelkläder och drog till skogs och körde i Vallaskogen medan Fredrik tog en promenad med hundarna i samma skog. Vi är hundvakt åt både Trassel och Pixel nu.

Leffan och jag! Två hjul är snabbare än ett eller?!

Det var jättekämpigt i skogen då jag strypt mitt kolhydratintag drastiskt de senaste fyra dagarna. Jag fick stanna flera gånger och pusta. Men jag gjorde mina fyra varv och så rullade jag hemåt.

Kikade i Garmin Connect-appen och såg att jag iallafall hade cyklat lika fort som jag brukar trots att pulsen låg med typ 10 slag i minuten högre i snitt än vad den brukar. Då kändes det lite bättre. Och när jag kom hem och pustat ut ett tag så kände jag mig ordentligt pigg för första gången på flera dagar.

Vilken mirakelmedicin träning är alltså!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.