Besöksmål, Cykel, Upplevelser, Utflykter

Cykling Berg-Borensberg-Väster om stan. Del 1.

I stolt samarbete med Visit Linköping

I samarbete med Visit Linköping har jag och Fredrik i helgen cyklat rutterna Berg-Borensberg och Väster om stan. Längs rutterna finns fina sevärdheter, gårdsbutiker och caféer. Det går fint att besöka platserna via bil eller cykel. Vilka utflyktsmål som finns med i Väster om stan finner du här.

Första dagen cyklade vi Berg-Borensberg med ett antal stopp längs vägen. Andra dagen cyklade vi Väster om stan-rutten; Borensberg-Klockrike-Maspelösa-Linköping. Det blev ca 35-40 km cykling per dag, vilket kändes lagom för oss och tidsmässigt väldigt bra med tanke på allt man ville se längs vägen :)

Vi utgick hemifrån i Linköping och cyklade till Bergs slussar via den fina cykelvägen längs med Bergsvägen. Här finns vackra vyer över betesmarkerna vid Roxen. Från Tornby till Bergs slussar är det ca 6 km.

Det blåste på ordentligt denna dag, och beviset finns i att det gick ovanligt lätt att cykla längs den öppna landskapet och att vi såg en kite-surfare på Roxen.

Bergs slussar

Bergs slussar är en av Göta kanals största besöksmål. Området är uppbyggt runt Göta kanals största slusstrappa, Carl Johans slusstrappa, med sju slussar som lyfter eller sänker båtarna 18,9 meter till eller från Roxen.

Här finns en restauranger, caféer och en väldigt fin äventyrsgolfbana. Om du är sugen på en båtfärd längs kanalen så kan man åka med M/S Göta Lejon som går härifrån till Borensberg och på vägen passerar nio slussar.

En del av den stora slusstrappan – Carl Johans slusstrappa

Vi besökte Fröken Jenny’s Café och restaurang och köpte en varsin smörgås till lunch. Vi låste cyklarna smidigt nedanför cafét och åt lunchen på varenda där vi hade bra uppsyn över cyklarna. Eftersom det här var vår första måltid för dagen och vi hade ett par mils cykling framför oss passade vi också på att ta en varsin glass i solen. Jag tog en strut med två kulor; polka och pistasche.

Räksmörgås och köttbullemacka

Glass i solen bredvid min pärla :)

Äventyrsgolfen är väldigt populär dagar som dessa!

När vi strosat en stund i solen och tagit några obligatoriska cykelbilder fortsatte vår cykeltur längs Göta kanal. Vårt nästa stopp skulle bli Cloetta chokladfabrik i Ljungsbro. Från kanalen är det inte särskilt långt alls och det går nedförs hela vägen genom samhället.

Cloettabutiken i Ljungsbro

I Cloettafabriken i Ljungsbro jobbade min farmor. Som barn var jag på studiebesök tillsammans med henne och fick se maskinerna spotta ut godis. Jag tror jag var runt 5 år gammal, och jag minns att jag tyckte det var en häftig upplevelse.

Förr låg själva butiken in genom huvudentrén, men numera kan man smidigt parkera bilen på sidan av byggnaden och butiken har en ny stor entré där.

Fredrik ångrar att han inte tog en större ryggsäck så han kunde köpa Allsorts ;)

Det finns en oskriven regel som säger att man inte ska ha på sig hjälmen
om man befinner sig längre än 3 meter ifrån sin cykel. Den regeln följer inte vi.

Vi köpte med oss ett par småpåsar med godis, en påse nötter och några Kick som är Fredriks favoriter. Sedan tog vi oss tillbaka till kanalen och fortsatte vår cykeltur längs med det blå vattnet. Det är fascinerande och hisnande att föreställa sig att hela Göta kanal byggdes för hand. På den tiden fanns inga maskiner så här var det handkraft som gällde. Spade med andra ord. Hela Göta kanal är 19 mil lång, och grundades 1810. Totalt har kanalen 58 slussar och det är Sveriges största byggnadsprojekt genom tiderna.

Ljungs slott

När man cyklat en stund skymtar man Ljungs slott som anses vara en av de viktigaste slottsbyggnationerna från den gustavianska epoken. Man kan svänga av till slottet längs en vacker allé som går från kanalen.

Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes i sten 1774 efter ritningar av hovintendenten Jean Eric Rehn, och byggherre var Axel von Fersen d.ä.

Här har jag fotograferat flera brudpar, både i området kring slottet och inne i några av de vackra salar som finns inne i slottet. Det är fantastiskt fint även på hösten här. Då fotar man bröllopsporträtten med fördel både ute och inne.

Ljungs slott

Längs kanalen finns på vissa sträckor får som går lösa. Det är väldigt idylliskt och man får såklart visa hänsyn och cykla sakta så man inte skrämmer dem. De får vi såg just den här dagen låg och flämtade i skuggan.

Ruda bro

När man cyklat en bit och närmar sig Borensberg kan man ta en välbehövlig paus vid Ruda Bro. Ruda bro är en rullbro med en spännvidd på 7,5 meter. Den är 15 meter lång och 3,5 meter bred. Enligt uppgift är den tillverkad i Motala och tål en belastning av 2,5 ton. 2017 lyftes hela bron upp på lastbil för transport till Göta kanalbolags verkstad i Sjötorp där den renoverades, innan den lyftes tillbaka i februari 2018. 

Bron är vackert grön, och här finns en grillplats och en bänk med bord intill vattnet. Den var upptagen så vi parkerade cyklarna vid en vägskylt och lade oss i gräset en stund. Vi drack några klunkar vatten. En varsin vattenflaska på cyklarna hade vi, samt en vattenflaska i Fredriks ryggsäck. Vi hade drygt 23 grader i luften och trots att vi drack massor så blev vi aldrig kissnödiga under den här turen.

Glasbrukets vandrarhem & café

STF Borensberg/Göta kanal var vår slutdestination. Så härligt att få rulla in här. Detta är ett av mina absoluta favoritcafér på grund av den lugna atmosfären och att det ligger på en halvö mitt emellan Motala Ström och Göta Kanal. Här hörs inga bilar, bara insekters surrande och folks stilla sorlande.

Här skulle vi sova över! Det finns vackra och funktionella gästrum av olika storlekar. Det finns även lägenheter med tv, eget badrum och kök. Allt i renoverade byggnader med anor från slutet av 1800-talet. Byggnaderna var en gång bostäder åt familjerna som arbetade på Glasbruket och ligger drygt 1 kilometer från slussarna och pittoreska Borensberg.

Förutom vandrarhem finns här också ställplatser för husvagn och husbil. Det verkar vara väldigt populärt att ställa upp sina rullande hem just här, det är alltid fullt av plåtisar, husvagnar och husbilar. De flesta med cyklar fästa baktill för att enkelt kunna ta sig in till Borensberg med den service som finns där.

Här kan man fika i trädgården under äppelträden

Vårt motto är att om man ska fika så ska man göra det ordentligt!

Gulliga insektshotell i trädgården

Motala ström

Vi checkade in i vår lägenhet som bestod av kök med pentry, sovrum och ett stort badrum. Här fick cyklarna plats! Det var skönt att ha ett så stort boende även om det bara var för en natt. Det fanns gott om svängrum. Vi duschade, bäddade våra sängar med sänglinnet som Glasbruket tillhandahöll, och så vilade vi våra cykelben en stund innan vi traskade in till Borensberg för att äta middag på Göta Hotell.

Cyklarna fick plats innanför dörren i lägenheten

Stort sovrum med sovplats för flera. Här sov vi gott!

Längs promenaden in till Borensberg hittade vi mängder med prästkragar, och lupiner

Göta Hotell

Göta Hotell byggdes 1908 och har servat söndagsmiddag åt kanalfarare, turister och östgötar i över 100 år. Den röda byggnaden ger, enligt mig, ett slags signum åt Borensberg. Det tronar upp sig direkt när man kommer in i samhället och hälsar välkommen.

Min pappa jobbar på Arla Plast (icke att förväxla med mejeriproducenten) i Borensberg och här har jag som gymnasielev också sommarjobbat två somrar. Så jag följde med pappa med landsvägsbussen jättetidigt varje morgon och bussen stannade ett stenkast från Göta Hotell.

Men lustigt nog har jag varken övernattat eller ätit lunch eller middag. Jag har däremot varit sugen att testa! Och just denna kväll fick jag göra det. Trerätters middag hade vi planerat in och vi fick en fin plats på verandan. Det var lite kyligt när solen hade gått ner, men ute fanns det filtar att värma sig med.

Förrätt: Chevretoast med valnötter och päron

Varmrätt: Kalvfärsbiffar med baconinlindad sparris, lingon och färskpotatis.
Fredrik tog lax med sparris, fänkål och färskpotatis.

Dessert: Kungens favoritchokladkaka med grädde och jordgubbar

Rejält mätta och nöjda med dagens avslut knallade vi tillbaka till Glasbruket. 1 km enligt skylten. Lagom långt för trötta ben.

Vi somnade tidigare än vanligt, i det här vackra gula huset. Nästa morgon slog vi upp våra blå och ett nytt äventyr väntade. Fortsättning följer…

Högkänslig

Högkänslig & senstationssökande

70 % av alla högkänsliga är socialt introverta medan 30 % är socialt extroverta. Drygt 30 % av alla högkänsliga (oavsett om de är introverta eller extroverta) är födda med ytterligare ett temperamentsdrag som kallas sensationssökande (Sensation Seeking).

Sensationssökande, eller nyhetssökande personer har gärna egenskaper som stor nyfikenhet, de är utforskande och är ivriga att “pröva på”. De ogillar rutiner, blir rastlösa om de är hemma för länge och vill gärna upptäcka nya platser.

En högkänslig person är extra mottaglig för intryck, stimuli i form av ljud och dofter, men också för andras känslor och stämningar.

Att vara kombinerat högkänslig och sensationssökande kan både vara en blessing, och en curse.

Låt mig förklara..

Det bästa jag vet i livet är att känna mig levande. Det kan vi nog alla skriva under på. Men hur vi känner oss levande varierar. För mig handlar det om att upptäcka nya platser, att vistas i naturen, prova på nya saker, ta risker och jag dras till sådant som ger mig starka känslopåslag. Det kan handla om musikupplevelser eller en mäktig utsikt från ett berg. Det gör att jag också handlar efter att få uppleva det här. Till exempel har jag försökt styra mitt liv så att jag har så mycket fritid som möjligt att kunna bejaka allt det som gör livet värt att leva, enligt mig.

Höga Kusten, 2019

Men jag kan också bli överstimulerad. Det har jag hittills blivit varje sommar. Speciellt när jag haft ett bokprojekt som jag jobbat med. Då har jag åkt runt till 40-50 nya platser på kort tid och mina intryck blir till slut för många. Som högkänslig tar jag in synintryck väldigt väl. Ett hav av känslor sköljer över mig när jag ser ett blommande träd, en vacker trädgård eller ett vilt levande djur.

Att leva som högkänslig sensationssökande är som att vilja gasa och bromsa samtidigt. För jag behöver nya intryck för att inte bli uttråkad, men av för mycket intryck över tid blir jag trött. Brist på återhämtning är farligt, men likaså brist på intryck. På sommaren har jag ofta brist på återhämtning, jag får ju så mycket stimulans av mitt jobb som bostadsfotograf. Och egentligen tror jag att det är ett perfekt yrke jag valt. Min nyhetssökande sida blir stimulerad varje dag eftersom jag hela tiden besöker och fotar nya ställen.

När jag jobbade på kontor innan jag blev fotograf var varje dag en kamp. Att tvingas in på samma kontor, träffa samma kollegor, köra samma snack, göra samma arbetsuppgifter, jobba samma tider varenda dag gjorde mig galen. Det roligaste som hände var när jag fick åka iväg och köpa nytt kontorsmaterial. Då bröts rutinerna och jag fick se nåt annat.

Om jag lätt blir överstimulerad på sommaren, så är det precis tvärtom på vintern. Jag får inte lika mycket visuella intryck pga bostadsmarknaden är lugnare, och det är mörkt ute. Jag upplever inte alls möjligheter till samma stimulans som jag behöver för att må bra, och jag blir lätt passiv när sökandet efter stimuli är tufft. Jag blir väldigt låg, hamnar i ett depressivt tillstånd. Så har det varit varje vinter de senaste åren. Det är väldigt tufft.

Det är egentligen då som jag behöver resa bort för att få nya intryck. För några år sedan reste jag till Sydkorea själv och var där i nästan två veckor. Något sådant kan jag se mig själv göra igen.

Rhossili Beach, Wales, 2018

För att må bra som högkänslig och sensationssökande behöver man acceptera båda dessa sidor hos sig själv. Att inte tro och tvinga sig själv att orka med mer än vad man gör. Det är lätt att hamna i fällan att tro att man fungerar som “alla andra”, och kör på för hårt så man till slut blir utbränd.

Personligen har jag kämpat med balansen i många år, och under maj månad detta år är första gången jag känner hopp om att det kommer bli en sommar där jag inte är på gränsen till utmattning.

Det är väldigt nyligen som jag insett att jag är en sensationssökande person och hur det yttrar sig för mig. Jag måste balansera för att undvika understimulering och överstimulering, för att inte bli utbränd eller hamna i en depression.

Det finns en bra hemsida där man kan läsa mer om högkänslighet och sensationssökande:

Högkänslighet

Den högkänsliga människan som också är sensationssökande

Besöksmål, Outdoor, Upplevelser, Utflykter, Vandring

En weekend på Omberg

När min vän Ivana och jag reste runt Vättern och gjorde vår bok Vättern – möten, mat, människor var Ombergs Turisthotell ett av besöksmålen vi tog med. Det här var 2016. Hela sommaren ägnade vi åt att skapa boken, och sedan dess har jag velat stanna över på hotellet.

Hotellet är egentligen ett pensionat, som ligger vid foten av Omberg i Östergötland. Omberg är ett populärt besöksmål för vandrare och egentligen alla som älskar att vara ute i naturen. Här finns flera vandringsleder. Den kortaste går direkt upp på hjässan och den längsta går runt hela berget och är ca 27 km lång.

Vi hade först tänkt att vandra på lördagen, äta middag på hotellet och sedan åka hem på söndagen. Men i lördags var det så fruktansvärt dåligt väder med regn och kraftig blåst så vi tänkte om. Vi anlände till hotellet och åt middag, vaknade tidigt på söndagen och vandrade då istället eftersom det var sol.

På hotellet finns 13 dubbelrum och två enkelrum. Eftersom det är ett pensionat så har rummen inte egna badrum. Det hade jag lyckats undkomma på hemsidan, och fick en överraskning på plats. En natt utan eget badrum skulle väl gå bra ändå, tänkte vi!

Då hotellet är lyhört så hör man allas smällande i dörrar när gästerna ska gå på toa nere i korridoren. Det är störigt. Men de hade lämnat öronproppar på rummet vilket ändå är ett plus.

Jag är nog extra känslig mot ljud när jag bor på hotell, jag blir smått galen om det är för mycket spring i korridorerna. Speciellt när jag själv tänker på att inte smälla i dörrar och prata högt. Men, för en natt var det OK. Och rummet var ju så fint! :)

Vi gjorde oss fina inför middagen på kvällen. Det vankades femrätters!

Utsikten från matsalen var fantastisk! Speciellt när det var gråmulet och solen silade igenom och lyste upp delar av östgötaslätten.

Vi hade bokat ett paket; supépaketet vilket innefattade övernattning i pensionatrum, femrätters supé och frukost. Maten var väldigt god! Jag kan rekommendera att vara riktigt hungrig när ni kommer hit, för maten blir verkligen sjukt god när man är extra hungrig.

Efter maten smög vi oss upp till rummet och somnade ett par timmar senare. Eller snarare försökte somna. Jag sov nog sammanlagt två timmar. Hade väldigt svårt för att somna av någon anledning. Jag kom inte riktigt till ro. Så när larmet ringde på morgonen så var jag extremt trött. Men vi hade beställt frukost nere i matsalen, så det var bara att gå upp.

Ingen av oss äter normalt sett frukost då vi mår bättre av att fasta till lunch eller middag, men eftersom frukosten ingick och vi skulle vandra så kände vi att det kunde vara trevligt. Frukosten serverades vid bordet.

Sen checkade vi ut och gav oss ut på tur! Fredrik och jag har både vandrat och cyklat på Omberg tidigare. Två olika vandringsleder har vi betat av; Ellen Keys led (6,1 km) och Älvarumsleden (7,5 km). Ellen Keys led går vackert längs med Vätterns strand.

Idag valde vi Ellen Keys led då den är lagom lång och väldigt vacker. Älvarumsleden är väldigt fin den med, men vad jag minns så gick den inne i skogen en stor del av tiden och då fick man inte en lika stor Vättern-upplevelse.

På Omberg växer många bokträd. Älskar deras ljusa silvriga raka stammar.

Vi utgick från hotellet på vår tur och kom till Ellen Keys Strand ganska direkt. Här är så vackert! När Ivana och jag gjorde Vättern-boken fick vi en gratis guidning inuti huset. Har ni möjlighet att boka en guidning så gör det! Det är väldigt fint inuti.

Små vackra citat av Key och andra finns längs Ellen Keys vandringsled

Ellen Keys Strand ser ut över vida Vättern. Till vänster skymtar man Hästholmen som också är ett fint besöksmål. Här finns 31:ans glass som gör sin egen glass och till och med vunnit SM med sina glassar.

Mäktiga klippor vid Stocklycke Hamn som ligger efter Ellen Keys Strand.

Efter några kilometers vandring och flera möten med andra vandrare kom vi äntligen upp till hjässan – Ombergs topp! Även om det är lite flåsigt att ta sig upp hit så är det alltid mödan värt. På ena sidan ser man ut över slätten och fågelsjön Tåkern, och på andra sidan Vättern.

Ta gärna med egen fika upp! Det gjorde inte vi, eftersom vi kort innan åt frukost. På vägen ner kan man annars stanna på vandrarhemmet i Stocklycke och fika. Just denna säsong verkar dock cafét vara stängt..

Vi tog den vackra turen nedför berget igen och tog bilen vidare till Borghamn.

På vägen hittade vi till bärboden. Här har vi varit tidigare och köpt bär, och nu fanns det bland annat jordgubbar och rabarber att köpa. Det är självplock i boden som gäller. Man skriver upp vad man köpt och så swishar man. Hur smidigt som helst. Inget jävla snattande här va!

Vi la rabarber på jordgubbar och.. rabarber! Jordgubbarna åt vi upp tillsammans med glass när vi kom hem. Rabarberna sparar vi till en paj till imorrn.

Så småningom kom vi fram till Borghamn Strand. Här finns ett hotell och kafé precis vid vattnet i en vacker byggnad. Kafét har precis öppnat för säsongen och håller öppet 11-17 på helger vid fint väder.

Här satte vi oss och fikade och njöt efter ca 2,5 timmes vandrande. Sen gick vi runt längs vattnet och kikade på båtarna, pussades och försökte undvika måsungar som fanns utplacerade lite här och där. Arga måsföräldrar vill man se upp med!

Cykel, Mountainbike

Kvällsrull i magiskt Tinnerö

Att ha nära naturen var viktigt för oss när vi flyttade in till stan efter att ha bott på landet i tre år. Vi gick från att ha naturen rakt utanför dörren till att ha ett bostadsområde med allt tillhörande när vi går ut. Det är iofs ett väldigt lugnt och ordningsamt område med en liten bäck som rinner nedanför vårt bostadshus, men det är inte alls samma som förr.

En anledning till att vi tackade ja till vår lägenhet vi idag bor i sedan nästan exakt ett år tillbaka, är närheten till Tinnerö eklandskap. Ett stort naturreservat fullt med grusvägar och gångstigar som går igenom ko- och fårhagar. Här finns också Rosenkällasjön där vi gick igår kväll och tittade på fåglar. En av Linköpings oaser verkligen.

Ikväll precis när solen var på väg ner tog vi en kort men mycket vacker tur med cyklarna här. Naturen är oslagbar! <3

Mountainbike

Rekordmånga brudar i Valla!

Cykla i grupp är ungefär det roligaste som finns! Och vilken grupp vi blev ikväll! 23 pers var vi som körde i Valla ikväll och övade på kurvtagning. Perfekt väder, runt 16 grader och lite sol som tittade in genom träden. Lite knottattacker, men inget allvarligt ;)

I Valla finns en perfekt kurva nedanför en nedförsbacke som jag alltid fegar i. Men ikväll har jag äntligen lärt mig hur jag ska ta den! Kändes så kul att kunna utvecklas fortfarande även om jag cyklat mtb i typ 7-8 år :D

Är du tjej och vill cykla mtb i Linköping, så gå med i Mera Lera MTB och Mera Leras tjejgrupp på Facebook vetja!