Outdoor

Stendörrens Naturreservat

I lördags innan Fredrik och jag förlovade oss, åkte vi till Stendörrens Naturreservat. Dit har jag velat åka länge, och då i lördags kom vi spontant på idén att vi kunde dra dit samma dag.

Stendörrens Naturreservat ligger utanför Nyköping, och från Linköping tar det ca 1:30 timmar med bil. Det var bra skyltat och lätt att hitta. På de parkeringar som fanns var det massor av bilar. Halva Sverige hade hittat hit.

Det kan jag direkt säga förtog lite charmen med den här vackra platsen. Överallt där man gick hade någon annan redan hittat till och satt sig för att grilla eller prata. Jag gillar annars folktomma platser i naturen, där det känns som att jag själv får upptäcka vad som finns runt hörnet. Men att andra redan hunnit före blir inte lika kul haha!

Å andra sidan var det kanonfint väder och det var väldigt vackert! Reservatet utgörs av öar och förbinds med hängbroar som var lattjo att gå över.

Jag kan rekommendera Stendörren men att försöka välja en dag då det inte är så mycket folk :) Att det var mycket folk syns inte på bilderna, jag fotade utvalda delar eftersom jag oftast tycker folk “förstör” bilderna ;)

Jobb

Klämma får på arbetstid

I sju år har jag i huvudsak försörjt mig på att fotografera bostäder som ska säljas. Sommaren 2013 började jag jobba för dåvarande Zentuvo, några år senare enbart för Magnusson Mäkleri i egen regi och sedan årsskiftet via HusFoto.

Jag fotograferar nästan uteslutande för Magnusson Mäkleri fortfarande, och antalet mäklare har växt den senaste tiden. Det gör att jag oftare får åka ut på landsbygden och fotografera sommarhus. Mycket utanför Åtvidaberg, ner mot Kaggebo, i Loftahammar, Gryts skärgård osv.

För mig som inte längre bor på landet är det här en underbar omväxling för mig. Jag älskar att åka bil på små vägar förbi vackra hus, sjöar och kyrkor. Och jag får se en shit load of djur! :D Idag har jag sett tranor, en liten fågelunge som sprang över grusvägen där jag kom körande, Highland Cattle-kor, alpackor och sångsvan. Jag hörde även göken för första gången.

Här nedan ligger lite bilder från mina fotograferingar idag. Åker man förbi en fårhage stannar man såklart för att klämma och fota :D

Livet

Vi är förlovade! <3

Efter en utflykt till Stendörrens Naturreservat åkte vi till vår favoritplats – Öna Kulturreservat. Kvällssolen var en av de allra varmaste jag sett och vi var helt ensamma där. Vi satte oss nere vid vattnet bakom några större stenbumlingar. Bullar och saft slank ner. Anledningen till att vi sökte hos hit den här kvällen var för att vi ville visa vår kärlek till varandra lite extra. I höst var det 18 år sedan vi träffades, och 9 maj 2020 förlovade vi oss.

Ju längre jag finns till, desto mer inser jag hur ovanligt det är med människor som Fredrik. Jag har några få i min närhet som jag uppskattar lika mycket som honom. Han som ser mig, som förstår mig utan att jag behöver säga nånting, som aldrig dömt mig eller sagt att jag borde göra si eller så. Jag har alltid fått vara mig själv. Han som med sin känslighet tar in och ger från hjärtat.

Mountainbike

Årspremiär i Vidingsjö

I skogen i Vidingsjö har MTB-klubben, jag är med i, Mera Lera MTB sina banor. Det finns en blå kort och lätt bana för nybörjaren (eller den som vill köra intervaller), en gul och röd bana som går gemensamt mestadels av tiden men delar upp sig då och då. Karaktären på gul och röd är ganska rotigt och stenigt, flera spänger, hopp och drops. Gul är snällare, medan röd är dödsig.

Gul/röd bana är indelad i två loopar; norra och södra. Norra är lite längre med lite mer stigning och södra är kortare och jag upplever ofta den som lite skojigare. Igår drog vi dit och körde först blå och sen ett varv på norra loopen. Kände mig sjukt ringrostig och stannade för de flesta klurigheter. Körde flera av dem om och om igen tills det satt. Det är lätt för mig att bygga upp hjärnspöken, men genom att nöta och utmana mig kan jag mota bort flera av dem :)

På slutet passade vi på att dra bort till nya Skills area som klubben bygger. Dels har man asfalterat pumptracken och så har man grävt lite nya roliga grejer i backen. Inget är klart än, och man får inte cykla här än. Troligtvis blir det klar under maj nu.

På vägen hem cyklade vi genom Tinnerö där flera kor med kalvar går på grönbete. Sjukt idylliskt!

Livet

Trassel <3

Har vankat av och an med det här inlägget för jag vet inte vad jag ska skriva. Det tar bara stopp. För hur skriver man att ens favoritdjur inte längre finns? Även om Trassel inte var min hund så hade hon en speciell plats hos mig. Mycket för att hon hade stor integritet. Hon var inte en hund som viftade på svansen åt vem som helst. När hon väl hade fattat tycke för en så kände man sig utvald. Hon ville vara nära, men inte för nära.

Jag tyckte om att ha Trassel hos mig. Vi åkte ofta iväg och gick på vackra platser tillsammans, och var det väder för det badade hon gärna i en sjö. Det var hennes favoritgrej i hela världen! Att simma.

I december fyllde hon 12 år och för ett par veckor sedan fick hon somna in. Det gjorde mig väldigt ledsen, samtidigt som jag visste att den här dagen skulle komma. Jag har inte så stor erfarenhet av att hantera död och den sorg som kommer med den. Min farmor dog när jag var 6 år gammal och hon är den enda nära släkting som har gått ifrån mig.

Döden känns främmande och overklig. Jag själv går omkring med en tanke om att jag är odödlig (jag har å andra sidan överlevt ganska många saker). I och med den känslan är jag inte rädd för att dö, men jag är nog mer rädd att andra ska dö. Med Trassels bortgång blev döden mer påtaglig, den finns. Ingen slipper undan den.

Trassel, du var den finaste hund jag kunde tänka mig! Du är saknad varje dag och jag hoppas vi en dag ses igen <3