Tankar

Just nu, ärliga tankar

Det är så tråkigt just nu. Ingenting är kul. Jag kan ha vissa glimtar men jag är ändå omotiverad, orkeslös och sinnesslö. Bilden ovan är helt missvisande för inlägget men jag gillar den ändå. För den är tagen en dag då jag var glad.

Jag tycker det är viktigt att kunna visa och vara ärlig med när livet är jobbigt. För det är så lätt att skriva om jobbiga perioder efteråt, när man mår bra igen. För då blir det liksom “titta på mig, jag mådde dåligt men jag jobbade igenom det och kom ut på andra sidan”. Det blir liksom nån slags duktighets-grej av det. Hjälper inte mig iallafall..

Stress :(

Tog cykeln innan solen gick ner och drog till skogs igår. Cyklade i Vallaskogen och märkte att min puls var mycket högre än vad den brukar. Jag kom lätt upp i 97% av max vilket kändes helt onormalt. Efter två varv så fick jag jätteont i magen, precis ovanför venusberget, när jag tog i. Slappnade jag av i cyklingen försvann det och vice versa.

Så jag nöjde mig med två varv och får nog inse att tuff cykling under den här stressiga perioden får stå tillbaka. Så himla tråkigt! För att träna är det enda jag tycker är roligt just nu. Har varit så deppig i två veckor nu. Omotiverad, stressad, ledsen.. Massor av sorgsna känslor.

Jag känner egentligen inte stress över att jag har SÅ himla mycket att göra, utan mer prestationsmässigt att jag känner att jag inte räcker till. Jag har så höga förväntningar på mig själv vad gäller boken. Har tagit så fina receptbilder hittills men det återstår flera stycken och jag vet inte hur jag ska få ihop det.

Jag saknar landet

Fotade två hus på landet idag i närheten av mina gamla hoods. Väckte mycket minnen och ha-begär. Det är liksom på landet jag hör hemma. Det är dock ganska lätt för mig just nu då jag inte mår så bra att inte känna tacksamhet för det jag har. Lättare att tänka “det var bättre förr”.

Än så länge har jag svårt att se att något blev bättre med att flytta in till stan. Jag får inte fler spontanbesök, exakt noll faktiskt. Jag drar inte oftare till gymmet.. Och det känns inte lättare att åka iväg och fota grejer bara för att det ligger närmare. Det här hänger nog ihop med stress och nedstämdhet. Allt är liksom jobbigt just nu. Jag känner mig sjuk i själen.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Helene 15 augusti, 2019 at 09:27

    Jag känner igen mig, fast jag är sjukskriven och inte ens är duktig på jobbet just nu. Försöker hitta vart jag hör hemma, i stan är det så instängt, på landet en känsla av frihet. Vet inte om det är precis som du sa, man vill alltid ha det man inte har?

  • Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.