Livet

Högkänslighet och depression

Jag är deprimerad. I perioder. Ingenting känns kul och jag vill isolera mig och bara sova. Det var ett år sedan jag hade en sådan period nu och ju mer jag läser om högkänslig personlighet desto mer faller pusselbitarna på plats. För ett år sedan hade jag varit på en arbetsplats ganska länge, hade fått fast tjänst och en rätt bra lön, eget kontor och allt sånt där som ser bra ut utåt. Men miljön där var toxisk. Den förgiftade mig långsamt in i en sjukskrivning. Jag var deprimerad. Fick medicin. Ett kort tag därefter avslutades min anställning där och långtsamt började jag må bättre.

Vad var det som gjorde mig så oerhört illa? För att besvara den frågan måste man först veta vad högkänslighet är.

Vad är högkänslighet? (Highly Sensitive Person – HSP)
Att vara högkänslig innebär att man har ett mer utvecklat nervsystem än en genomsnittsperson. Egentligen är det inte konstigare än att en del blir långa och andra blir korta, eller att vi får olika färg på ögonen. Skillnaden är att högkänslighet inte syns på utsidan, den upplevs inifrån av oss som är högkänsliga.
Högkänslighet kan ta sig lite olika uttryck för olika personer.

Psykiskt innebär det att man är mer uppmärksam på detaljer och lättare läser av situationer och sinnesstämningar. Man är mer medveten om det som händer runt omkring än vad andra är. Som högkänslig tar man helt enkelt in mer, därför kan man lättare uppleva att det blir för många eller för starka intryck. Höga ljud, starka synintryck och miljöer där det händer mycket samtidigt kan upplevas som jobbiga av oss högkänsliga. Vi högkänsliga upplever mer helt enkelt, både av det bra och av det dåliga. Därför är det viktigt för oss att vara medvetna om vad vi fokuserar på. Har man ett fokus på det som är positivt, och lär sig att filtrera bort en del intryck, så är det helt fantastiskt att leva som högkänslig. Är man däremot helt öppen för alla intryck blir det lätt mer än man kan bearbeta, och man kan känna sig utmattad. Vistas man i miljöer där man tar in många negativa intryck får man lätt med sig dom negativa känslorna också.

Som HSP tål man inte att befinna sig i stora sammanhang, där det inte finns möjlighet att dra sig tillbaka – i alla fall inte under en längre tid åt gången. Stora köpcentra och receptioner kan snabbt ta andan ur en högsensitiv – man blir helt enkelt överväldigad av så mycket stimuli. Och om man inte tar sig själv på allvar och ser till att man får tillräckligt med pauser, kan man efteråt vara trött i flera dagar.

För de flesta sensitiva fungerar det heller inte att delta i sociala sammanhang flera gånger i veckan. Att man till en viss del måste begränsa sig, kan vara svårt att acceptera, särskilt om lusten efter sällskap är stor, vilket den som sagt kan vara även om man är högkänslig.

I gengäld har den särskilt sensitive sällan tråkigt i sitt eget sällskp, och här kommer vi in på fördelarna. Om man är högkänslig har man ett rikt inre liv. Ganska få intryck kan sätta igång en hel film på den högsensitives inre bildskärm. Därför är den högkänslige ytterst lämpad till jobb där det gäller att få bra och originella idéer. Många författare är av naturen mycket känsliga. Dessutom gör högkänsligheten stor nytta om personen har att göra med andra människor. Den särskilt sensitive kommer att ha en god intuition och känsla för den andres behov.

En högsensitiv person som har lärt sig att respektera sig själv och sitt karaktärsdrag, kan få ett rikt liv. Faktiskt visar forskningen att högkänsliga under de rätta omständigheterna, trivs bättre än andra. Det anses att ha att göra med det rika inre livet och med personens förmåga att registrera fina nyanser och således hitta en större njutning i t ex dofter, naturen, konst och musik.

Den här texten har jag hämtat från en hemsida om högkänslighet.

Det jag idag kan förstå genom att läsa texter som denna är att jag tar in mer intryck än andra. Befinner jag mig i en negativ miljö blir jag nedstämd. Jag vet inte hur många gånger jag har fått låsa in mig på jobbtoaletten för att ingen skulle se mig. Jag grät och grät. Jag ville därifrån men visste inte hur. Jag förstod inte vad det var som var fel. Hur kan jag reagera så starkt?

Det har också hänt att jag fått starka obehagskänslor av att komma in i ett rum med negativ atmosfär. Jag minns så väl ett tillfälle då jag bokstavligen fick en panikattack av att sitta i en för djup soffa, i ett trångt rum med människor som jag låtsades tycka om.

Jag förstår att folk kanske inte riktigt förstår sig på mig. Jag är en väldigt glad och oftast utåtriktad person som gillar att umgås. Men ibland måste jag ha tid för mig själv, att dra mig undan. När jag har varit på större sociala tillställningar eller varit bortrest. Jag kan förstå varför mina vänner tycker att jag inte hör av mig tillräckligt ofta. Men det beror på att jag känner så mycket hela tiden att jag måste ha tid för mig själv att återställa mig. Det här gör mig väldigt känslig för andras problem. Jag har en hög empatisk förmåga vilket både kan vara bra och dåligt. Det gör mig till en bra lyssnare men det gör också att jag lätt faller offer för olyckliga och elaka människor.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Katja 30 september, 2013 at 13:33

    Välkommen till klubben. Utifrån min yta tror folks knappt att jag kan stava till ”ensamhet” och ”depression” men det för att de inte fattar hur en HSP-person egentligen är. Kämpa på. Kram!

  • Reply Hanna 30 september, 2013 at 13:47

    Vilket bra och viktigt inlägg! Jag går också med i klubben! Har du något bra boktips om ämnet? Ha en fin måndag!

  • Reply Malin Edman 30 september, 2013 at 19:36

    Fantastiskt fint att du vågar skriva om det!
    Stora kramar till dig <3

  • Reply Maria 16 juni, 2017 at 18:13

    Så underbart att äntligen förstå och hitta hem 😊❤️Tack tack tack❤️Jag är hsp. ❤️ Kram alla fina/ Maria

    • Reply dessi 16 juni, 2017 at 22:41

      Vad härligt! :) Det är så skönt att äntligen få ord på sånt man kanske känt i stora delar av sitt liv o veta att det finns andra som är likadana <3 kram!

    Leave a Reply