Livet

Har jag PMS eller?!

Igårkväll var jag otröstlig. Jag fick en gråtattack och allt kändes svart. Hittade verkligen ALLA fel som fanns. “Den personen gjorde si, och minsann förra veckan gjorde hen så. Varför är hen så självcentrerad och så stööööörig?” Alltså saker jag normalt sett tänker, men inte blir direkt ledsen över kom upp. Kände mig SÅ bedrövlig, ensam, osedd.

Och jag spydde ur mig allt till Fredrik som liksom blev handlingsförlamad för att jag var så ledsen. Allt som hade samlat på sig den senaste tiden kom upp till ytan.

Förr grät jag ganska ofta. De senaste åren har jag gråtit kanske en gång om året. Jag vet inte vad som ändrats men det känns lite märkligt att gråten kommer så sällan. Att jag liksom inte blir ledsen utan mer känner mig maktlös, orättvist behandlad.. Och det mynnar inte ut i gråt utan i grubblerier, irritation och ältande.

Idag upptäckte jag att jag troligtvis skulle få mens idag eller imorrn och då föll poletten ner. Det måste ju vara PMS jag fått på äldre dar? För jag hade likadan gråtattack för en månad sedan. SKJUT MIG.

Vad ska jag nu hitta på? Hur gör man för att bli av med skiten? Det tar ju på krafterna att vara så ledsen.

Vet ni vad som är bra förresten? På nyårsafton när vi var hemma hos Elin och Jerre så satt det en så bra poster med citat i Elins pysselrum, och överst stod det nåt i stil med “Ta plats. Var besvärlig.” och en fortsättning som jag inte minns.

Från den stunden bestämde jag mig för att vara besvärlig. Och jag har jääävligt mycket utrymme att ta från om vi säger så. Så jag har varit lite mer besvärlig, sagt ifrån när det inte varit OK i fler situationer än vanligt och ställt krav. Och vet ni vad? INGEN DOG.

Det är svårt att inte få dåligt samvete efteråt och man måste öva för att förstå att ingen dör av att jag säger ifrån. Den high five:ar vi på va?!

Det är inte djuret på bilden som skrivit brevet. Han är bara där för clickbait.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Trail & Inspiration 26 januari, 2018 at 08:20

    Det kan ju säkert hänga ihop med menscykeln. Fast samtidigt tror jag att det där med känslostormar påverkas av så mycket annat också. Så mycket som jag har gråtit sista året har jag nog inte gjort sammanlagt de tididigare 36 åren. Och då menar jag inte att man måste gå igenom en separation för att känna så här. Utan att man kanske pvåerkas av annat runtomkring. Och det i kombination med att man blir äldre /känsligare/mer i kontakt med sig själv. Sömn, kost, hur man mår osv osv. Känslor är en tillgång och en frustration (ibland). ;-) <3

    Massor av kramar!

    • Reply dessi 28 januari, 2018 at 21:26

      Tack snälla för input! <3 Det betyder mycket för mig :)

  • Reply Lovis 29 januari, 2018 at 21:42

    ”Ta plats. Var besvärlig. Höj din röst och backa inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt.” är en poster från Karins Konstgrepp, kanske var en sådan du såg? Att ta plats och vara besvärlig är sä viktigt och så svårt… och pms är svårt. Jag har haft det i femton år men fattar fortfarande inte riktigt när det händer. Jag hoppas att din pms bara är på tillfälligt besök!

    • Reply dessi 31 januari, 2018 at 23:45

      Åh så var den ja! :) Tack!

    Leave a Reply