Tankar

Ge och ta – inte en självklarhet

Här om veckan var Fredrik bortrest över natten och jag brukar inte reagera på det utan tycker det är rätt skönt att få vara hemma själv. Ibland är han borta flera nätter i rad och det är inte förrän tredje natten jag börjar sakna honom..

Men den här gången, usch vad jag var ledsen! Jag har sedan jag började med antidepressiv medicin (har slutat med det nu) haft svårt att gråta. Känslorna över lag har blivit mer dämpade även om jag ibland känner intensiv glädje. Men just gråten ligger väldigt långt inne. Den kvällen kände jag mig otröstlig. Jag bara grät och grät. Grät mig själv till sömns.

Jag kände mig så enormt ensam. Och trött.

Just den dagen var jag ledig från jobb, och hade jag sett till att vara sysselsatt med att träffa olika kompisar. För det är lätt för mig att börja älta och må dåligt när jag är helt ledig själv sådär en dag.

Jag hade alltså umgåtts men ändå kände jag mig så ensam. Jag visste inte vad jag skulle göra, eller vem jag skulle ringa. ”Alla andra” verkar ha så fullt upp med sitt så jag hade inget förtroende att stötta mig mot någon.

Och nu kommer jag att tänka på en fin konversation jag hade med min mamma idag. Jag pratade med henne om att jag har så svårt att ta plats i situationer där det finns andra starka gula personer. I början av ett möte med en annan person frågar jag alltid hur det är och försöker lyssna istället för att prata. Många personer utnyttjar det här genom att bara mala på om sitt eller pratar om saker ur sina perspektiv.

Jag får inte en syl i vädret och skulle jag ta plats och säga något så är det inte alltid personen visar intresse. Då tystnar jag och säger förmodligen ingenting mer. Det här tar alldeles för mycket energi från mig, och jag skulle nog vilja hävda att det är ett av mina största problem. Jag har avslutat relationer för att den andra varit alldeles för självupptagen.

Relationer för mig är en källa att hämta energi ifrån. Det blir extra viktigt när träningen känns tung och tråkig. Och kan jag inte hämta energi från mina relationer mår jag dåligt.

Problemet ligger också i att det ofta är en gul person som tar över hand i en grupp människor som samtalar. Så även om det finns personer som faktiskt skulle vara intresserad av ett utbytande samtal, så kanske den personen heller inte får plats i konversationen.

Och kanske är det så att jag måste tuffa till mig och ta mer plats än att alltid förvänta mig att andra faktiskt fattar det här med att ge och ta.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply