Browsing Category

Mountainbike

Mountainbike

Mera Lera MTB 20 år + invigningen av pumptracken

Igår drog Fredrik, Jerre å jag till pumptracken där det skulle hållas invigning! Den blev ju egentligen klar i somras, men pga anledning var det inte invigning förrän nu. Lika bra det, för nu var det behaglig temperatur och det bjöds på korv (tog två!).

Kidsen från ungdomsgruppen demonstrerade pumptracken på bästa sätt, och vi snackade lite med Malmsten som var där. Sen drog vi ett varv på gula banan i skogen. Det var blött och halt och jag blev sur och slängde cykeln. Efter ett tag pallade jag inte att bli upprörd och då gick det rätt bra.

När vi kom hem till Elin å Jerre drog vi i oss ett gäng bullar och kall Pepsi max. Görgött!

Vill man hitta till pumptracken så ligger den nedanför slalombacken i Vidingsjöskogen en bit ifrån (500m?) motionscentrum!








Mountainbike, Tävling

Sisten i mål får silver!

Fotade bröllop i 8 timmar igår och hade inte så mycket förväntningar på dagens race. För det är svårt att äta tillräckligt när man är iväg och fotar bröllop då man sällan har så många stunder att sätta ner kameran och ta en paus. Men jag vaknade pigg rätt tidigt idag och starten i Sya (en liten fin håla mellan Mantorp och Mjölby) för 10 km gick inte förrän kl 13:15.

Sya Trail alltså. För de som ville kunde man springa på förmiddagen och cykla på eftermiddagen. Några olika distanser att välja på. 10 eller 32 km mtb. Kände att jag inte skulle palla att riva av 32 km bara sådär så Fredrik och jag hade anmält oss till 10 km. Oavsett hur det skulle gå så kunde vi ta det som ett träningspass.

Det var charmig stämning vid motionsanläggningen i Sya och när vi hämtade nummerlapparna fick jag höra att vi var totalt 3 tjejer som skulle cykla 10 km. Så jag kunde som sämst ta broms sa jag skämtsamt. De flesta valde alltså att köra 32 km, jäkla supermännsikor det där!

Starten gick och Fredrik valde att cykla tillsammans med mig. Han låg strax bakom hela tiden och pushade. Det var varvbana, två varv a 5 km. På första varvet var det en liten kille som kraschade i en dammig kurva i skogen. Och mannen framför mig kraschade som en följd av det, och jag drog av cykeln jag med. Jag fick bara lite skrapsår medan lillkillen hade slagit i svanskotan och mannen framför mig blödde från ansiktet. Vi checkade att de var OK och meddelade funktionärerna en liten bit bort.

Lite smått skärrade cyklade vi vidare och varvade. Här började jag ta slut. Jag fick verkligen sota för att ha ätit för lite igår och inte laddat upp med tillräckligt med käk till frukost. Jag hade underskattat hur jobbigt 10 km i skogen kan vara. Så andra och sista varvet gick ju så segt och jag ville ge upp flera gånger. Men då var det bara 3 km kvar så jag kunde ändå ta på målet mentalt och fortsätta.

I mål fick jag veta att jag kommit tvåa. Ena tjejen som körde hade fått punka tidigt och kunde inte fortsätta. Fredrik kom också tvåa! Så vi kom sist i vår klass men tog ändå silver. Sjukt!

Såg sen i resultatlistan att vi var totalt 6 tjejer som startade och fem som kom i mål, alltså TOTALT på båda distanserna. Och skitmånga killar. Varför är det så?







Cykel, Mountainbike

Mera Leras nya pumptrack

Att Linkan skulle få en pumptrack är det många som längtat efter! Och det har grävts och byggts, nedanför den gamla skidbacken nära starten till MTB-banorna i Vidingsjöskogen, i sommar. Och för ett par veckor sedan stod den äntligen klar!

Idag drog Fredrik och jag dit och testade! Mycket lättåkt och snabb. Kanske liiiite för kort (den tar ju slut så snabbt!), men är så glad att det finns en pumptrack i stan nu så minor grejer som detta är förlåtet :)

Efter några varv där körde vi norra varvet på gula banan. Hade lågt med energi idag efter fastan och pausade mycket och drack vatten (och fotade).







Cykel, Downhill, Mountainbike

Bikepark Wales

Innan vi drog till Wales fick vi nys om att det finns en bikepark inte långt från Swansea. Såklart vi skulle dit! :D

Gick upp i ottan imorse för att köra till BikePark Wales ca 45 min från Swansea. Det var jag, Fredrik, Jerre och Daniel (som känner Jerre och flyttade hit för ett par år sedan). Väl där anslöt en polare till David som kunde bikeparken bra och kunde visa oss lite.

Vi köade för att fylla i att vi typ förstått att downhill är farligt och att man kan dö, på ett formulär och sen väntade vi på att hämta ut cyklar, hjälmar och skydd. Inte det smidigaste systemet men det gick relativt snabbt då det inte var supermycket folk där en onsdagsförmiddag.

För mig blev det lite strul med hjälmen då den satt för tight, men kunde inte byta till en större då den istället satt för löst. Så jag löste det genom att kirra en vanlig mtb-hjälm i cykelshoppen. De hyrde nämligen bara ut fullface-hjälmar och med tanke på att vi i princip bara cyklade blå banor med noll dödsrisk tyckte jag att det var värt att få känna fartvinden i ansiktet istället för att ha nyllet inträngt och knappt kunna andas liksom.

Så när hjälmsituationen var löst cyklade vi upp till liftbilarna som kommer varje kvart och hämtar cyklar och cyklister. Eftersom det här är en renodlad bikepark finns inget liftsystem som på skidanläggningar (typ Åre) utan de har löst det med bilar. Ganska smidigt och bekvämt, även om jag föredrar skidliftar i t ex Åre då man kan hoppa på liften direkt nere i dalen istället för att ta sig upp för berget en bit för att hoppa på bilen.

Vi körde banorna Terry’s Belly (som bestod av mycket maskingrävda stigar med hopp och berms) och Sixtapod som fortsatte med Willy Waver varifrån utsikten var amazeballs. Det var kul att köra samma banor flera gånger så man lärde sig vart man kunde stå på mer.

Vi hann med att köra 4-5 gånger innan vi skulle lämna tillbaka cyklarna. Hade såklart velat stanna hela kvällen om jag kunde!













Cykel, Mountainbike

Lyckoinjektion i Mjölby

Det var lite meckigt att komma iväg.. Först försöka luska ut vilka grejer som fanns här hemma och vilka vi lämnat i läggan inne i stan.. Sen på med cykelhållaren och hämta cyklarna i Linköping och sen dra iväg till Mjölby. När vi kom fram hade jag hunnit tappa suget att cykla och vid början av 5 km-banan hann jag stanna flera gånger och kände hur jag ville sätta mig i bilen igen.

Men jag körde ändå och tänkte att mina känslor faktiskt luras ibland, och att ETT varv skulle jag väl ändå palla med. Nånstans halvvägs blev det riktigt skoj och när vi kört ett varv tog vi ett till och det var en sjukt trevlig känsla. Banan i Mjölby är på många sätt mer flow:ig än t ex Valla eller Vidingsjö. Tar man en fuling i början slipper man dessutom en dödsuppförsbacke och man kör rätt länge på singletrack utan vare sig stenar eller rötter. Där kan man stå på rätt bra och den känslan är underbar! :D