Browsing Category

Löpning

Löpning

Blodomloppet 2017

Först av allt: Vad jag längtat efter att få skriva en race report! Att få skriva att ett lopp gick BRA. Älsk på det! <3

Som ni vet har kroppen inte riktigt varit med mig i löpningen de senaste veckorna. Har liksom känts som att jag väggat direkt. Så jag har lagt löpningen lite på hyllan. Jag hade hoppats på att kroppen skulle kännas pigg eller åtminstone OK med att springa Blodomloppet som gick här i Linkan igår. Har känt mig lite piggare i kroppen den senaste veckan, men inte vågat träna så mycket med risk för att trilla tillbaka i det som har känts som överträning.

I år sprang jag tillsammans med Magnusson Fastighetsmäkleri som jag fotograferar för. Vi hade två lag med totalt 8 st deltagare som skulle gå eller springa. Det var mäklare och släkt/vänner med i lagen. Fredrik var också med i ett lag och vi skulle springa 5 km tillsammans.

Tur för oss så var vädret helt perfekt. Ca 14 grader och sol, lite blåsigt. Vi träffades på Stångebrofältet innan start och fixade med nummerlapparna. Promenerarna startade 40 minuter innan vi som skulle springa. Jag tror vi startade i den allra sista startgruppen för kvällen. Iväg pinnade vi och blev i stort sett omsprungna av alla. Det störde mig inte så mycket eftersom min strategi var att ta det väldigt lugnt i början. Och jag visste ju inte hur kroppen skulle kännas. Skulle jag dö efter 200 meter eller skulle jag känna mig stark?

Till mitt stora nöje kände jag mig stark. Jag hade ätit bra med lite extra kolhydrater dagen innan, druckit ordentligt och fått bra med sömn. Vi började längs med ån på båda sidorna och sen tog vi oss förbi Tinnerbäcksbadet och Klostergatan där den första och enda vätskestationen fanns. Efter Klostergatan springer man neråt Storgatan och så längs med ån igen tills man kommer i mål. Den sista biten längs med ån kändes som en evighet. Sprang dock om alla jag mötte och blev själv inte omsprungen en enda gång.

Fredrik var fantastisk att springa med. Han sade saker som att jag såg stark ut och att jag knappt såg ansträngd ut när jag verkligen behövde höra det. För efter 3 km började det kännas. De orden hjälper så jäkla mycket. Säger någon att jag ser stark ut så gör jag nog fan det! Och så sträcker man på sig och tar i lite extra.

Innan målrakan springer man över en bro och själva målrakan mindes jag som mycket längre än vad den var. Så jag väntade med att lägga i den allra sista växeln lite för länge. Tävlade med en tjej de sista hundra metrarna in i mål. Hon vann. Men jag gav allt. Jag började lugnt i 7:49-tempo och avslutade sista kilometern på 06:36. Varje kilometer gick snabbare än den förra.

Efter målbågen gick vi bort en liten bit. Sen var jag tvungen att lägga mig. Var helt slut. Och så jäkla nöjd. Jag hade som mål att springa på 36 minuter och kom i mål på 36:04. Förra året sprang jag på 40 minuter. Mitt PB från 2011 ligger på 27:24. Nu är jag dock ungefär 13 kg tyngre (allt i biceps) så jag är nöjd.

Löpning

Blodomloppet

blodomloppet2
Åh hej vilket lopp jag sprang igår tillsammans med Frida! Blodomloppet är sjukt stort i Linköping, vi hade runt 13.500 anmälda till årets upplaga.

Blodomloppet har jag sprungit tre gånger tidigare. Bara vid ett tillfälle har det gått riktigt dåligt, och det var såklart den gången jag var anmäld till milen. Annars har jag tyckt det varit fantastiskt med alla människor runt omkring mig och alla som hejar längs vägen.

De senaste tre åren har jag inte sprungit utan varit fotograf åt arrangörens vägnar. I år ville jag verkligen springa. Så Frida anmälde oss båda till loppet för ett par veckor sedan.

Först sprang Olivia Lilla Blodomloppet. Mängder med små knattar som med eller utan förälder springer 600 meter runt Stångebrofältet.

Efter en timmes väntan var det Fridas och min start. Det var trångt i startfållan och vi fick gå genom tidtagningsbågarna innan vi kunde börja jogga lugnt. Trängseln pågick ganska långt in i loppet även om det lättade upp efter drygt halva distansen. Det regnade och var ganska kyligt i början, men som vanligt är det annat i just Blodomloppet som brukar ta över. Euforin att springa bland andra, att höra Heja Dessi!  och att känna att man är ett tillsammans med alla andra löpare.

Banan här i Linköping lades om för ett par år sedan. Förr gick starten på Folkungavallen, men eftersom man planerar att riva det och bygga bostäder har Blodomloppet flyttat starten till Stångebrofältet. Man har dragit om hela banan, och jag måste säga att jag gillade bansträckningen. Den kanske inte är mer naturskön, även om den också innehåller löpning längs Stångån. Den största skillnaden var att vi sprang genom stan och att det var mer flackt.

Löpningen kändes över lag lätt och allting stämde. Jag hade fint sällskap med Frida och kroppen gjorde det den skulle.

Nästa år springer vi igen!

Löpning

Vårtecken & 2,5:an

DSC04490

Dagens tuffaste: Att springa 2,5:an i Ryd så fort jag kan. Tillsammans med mamma köttade jag i barkbelagt spår där isen och snön precis smält bort.

Innan frukost brukar funka bäst. Bara jag fått i mig tillräckligt med mat dagen innan så behöver jag bara dricka ett par glas vatten innan så är jag all set. Känns skönt att inte ha en massa mat i magsäcken som hoppar runt :) Lätt som en fjäder!

DSC04508

Löpning

Lekfulla intervaller med skägglöparen

Många är vi som tar vår träning seriöst, kanske lite för seriöst ibland. Sådär så det kul försvinner och man bara tänker prestation.  Det har jag fått vara försiktig med för så fort jag ställer krav på mig själv och att jag förväntas prestera på ett speciellt sätt och jag inte når dit så blir jag besviken. Och så släcks gnistan lite.

Och det är ju inte meningen alls. Det är ju inte därför man (jag!) tränar. Okej lite kanske då. Det är ju en morot att träna för att orka springa 5 km på en viss tid, att känna sig kapabel är nog en såndär fundamental grej hos oss människor. Men träningen måste i grund och botten vara rolig, annars håller det inte i längden.

Kände inte för någon annan träning än löpning ikväll. Det blir mycket intervaller i olika former eftersom det blir naturliga delmål som hjärnans belöningssystem går igång på. Alltså typisk bra träning för att bli glad :)

Fredrik och jag sprang 1 minuters intervaller i lördags. Ikväll tyckte Fredrik vi skulle köra 30 sekunders intervaller. Ju kortare intervaller desto snabbare kan man ju springa. Och 30 sekunder var en sådär perfekt tid för att t ex jaga varandra eller spurta. Det kändes lekfullt och roligt även om de sista fem intervallerna var väldigt jobbiga.

Nu såhär efteråt tycker vi båda att vi borde springa mer sådana här pass. Fredrik blir glad och jag blir “som en helt ny människa”. Har varit SÅ jävla tjurig idag annars. Men under och efter löpningen blev jag glad.

Btw, skorna från Salming är mina nya favoriter. Kommer inte behöva några andra minimalistiska skodon utan separerade tår. Snygga ärom ju också! :)

IMG_8016
Skägglöparen och jag

Löpning, Produkter, Träningskläder

Rea på Salming yo!

Salming Running har jag länge varit nyfiken på. Ni som läst bloggen länge vet att jag nästan uteslutande använder minimalistiska skor till löpning och jag började med Vibram FiveFingers sommaren 2011. Blev frälst direkt och FiveFingers är fortfarande stora favoriter, det är oerhört mycket känsla att springa med dom.

Idag varierar jag mellan olika skodon men de har alla gemensamt att det är noll eller väldigt liten heel-toe-drop, dvs att hälen inte är upphöjd.

Idag fick jag hem ett par Salming Xplore som var på rea i deras webshop (tack för tipset Malin!). 500 pix kostarom! Spana in deras rea här.

DSE_0499

DSE_0510