Tankar

Köpstopp

I våras hade jag en månads köpstopp. Det kan låta som en kort tid men för mig var det ett bra startskott. Jag är verkligen en sådan person som älskar att köpa kläder och inredning impulsivt. Så mycket att jag ibland inte tänker mig för och så använder jag inte grejen jag köpt. Den står i ett skåp och sen kanske jag åker iväg med den till återvinningen. Jag handlar alltså grejer som jag sen åker iväg med till tippen. Sånt otroligt slöseri med tid!

Lyssnade på podcasten Bortom Ekorrhjulet i bilen på väg hem från Höga Kusten igår och det handlade om just köpstopp. Där intervjuades en kvinna som haft köpstopp i 3,5 år.

Mitt köpstopp i våras var dock en mildare form än att sluta handla grejer helt och hållet. Jag tillät mig själv att köpa EN ny grej och jag fick köpa grejer på loppis/begagnat. Det resulterade i att när jag hade behov av någonting nytt så gick jag till begagnatmarknaden först för att se om det fanns där. Fanns det inte där sket jag i det, om inte saken var så viktig för mig att jag hade denna som mitt enda inköp den månaden. Det fick mig verkligen att tänka till på vad jag verkligen behöver. Jag fick också längta mer efter grejen. Och det tror jag är bra i det här otåliga samhället med direkta belöningar.

Det är inte shopping jag vill fylla mitt liv med. Det finns andra saker i livet som är så mycket viktigare och roligare. Och genom att inte gå på stan o handla grejer eller nätshoppa frigör man tid för det andra som är viktigare. För mig har jag upptäckt att jag kan cykla oftare än vad jag tidigare gjort då jag sänkt kraven på mig själv där. Kroppen pallar ju inte att cykla svinhårt pass efter pass. Så när jag upptäckt att jag faktiskt inte behöver ta i som ett svin jämt så blev cyklingen också roligare för mig. Och jag har upptäckt att jag nog egentligen kan ägna mig åt långdistanscykling bara jag ger det lite tid. Och det öppnar ju upp för en massa nya spännande äventyr :D

Har du haft köpstopp? Hur gick det för dig?

Höga Kusten 2019, Outdoor, Vandring

Upp på Skuleberget, Upp på Skuleberget har jag en vän!

En sak jag tror Fredrik och jag har gemensamt är att vi vill känna wow! när vi är ute och flänger. Det är också därför vi vill uppleva saker när vi reser, det funkar liksom inte att boka en charter och bara ligga och vila upp sig vid en pool i en vecka eller två. Vi vill uppleva! Vi vill se och vi vill upptäcka. Varje resa blir mödan värd om vi får uppleva wow! tillsammans.

Att det skulle komma ett stort wow! uppe på toppen av Skuleberget kunde vi ana med tanke på utsikten vi hade från Slåttdalsberget i fredags. Nu skulle vi “bara” gå raka vägen upp på toppen. 2,5 km enligt Höga Kusten-stigen med blå markering som utgår från Friluftsbyn. Vill man kan man ta linbanan upp men den var tydligen avstängd den här säsongen.

Det började väldigt brant in i skogen, men snart blev det lite snällare. Inne i skogen såg vi vår allra första tofsmes som satte sig bara ett par meter från oss. Det var en väldigt fin upplevelse.

Vägen upp hade nästan hela tiden fin utsikt över Docksta och havet. Efter lite över en timme var vi uppe vid Toppstugan där man kan äta en bit mat om man är hungrig. Jag köpte en burk Cola Zero och Fredrik en kopp kaffe. Vi satte oss sedan och tittade på utsikten.

Här börjar äventyret!
Utsikt över Docksta med sin fina kyrka
Utsikten var gratis

Har inte varit här under sommaren men jag måste säga att för egen del var det alldeles perfekt att vara här nu under hösten. Vädret har varit fint och temperaturen mild. Jag är trivs inte i gassande sol så jag föredrar att vandra på vår eller höst.

De flesta gårdsbutiker och sommarcafér har stängt för säsongen, men det gör å andra sidan att man inte behöver trängas med så många andra turister.

Höga Kusten 2019

Västanåfallet

Varför: Vattenfall är kul!
Var: 62°44′05″N 17°24′55″E

Vi läste att ett av Sveriges största fanns i närheten så vi pallrade oss dit för att se om det var lika coolt as seen on internetz. Över 90 meter är fallhöjden tydligen. Fallet är ett så kallat kaskadfall där vattnet faller utför klippavsatser. Vattnet rinner ut i Mjällån.

Vid fallets avslutning drevs fram till 1867 Västanå Järnbruk och flera byggnader är sedan dess bevarade. Bland annat smedjan på bild längre ner. 1978 blev fallet och området omkring på 7 hektar ett naturreservat.

Bästa: Det var högt! Och maffigt.
Sämsta: Ingen strömstare :(

Coolt att jag lyckades ta en sån här bild med handhållen kamera. Bildstabiliseringen i mitt nya Tamron 24-70 gör det den ska minsann :D
Höga Kusten 2019

Själevads kyrka

Var ju bara tvungen att sladda in till Själevad efter att jag läst att en av landets tjusigaste kyrkor finns här. Och faktiskt. Enligt internet ska just detta vara en av Sveriges vackraste kyrkor. Och 1998 blev den till och med utnämnd till den allra vackraste av dem alla av tidningen Året runts läsare. Bara en sån sak!

Höga Kusten 2019, Outdoor, Vandring

Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten

I torsdags körde vi upp till Docksta, Ångermanland från Linköping. Ca 70 mil i bil och det tog hela dagen. Värt ändå skulle det visa sig! Höga Kusten är världens högsta kustlinje och geografiskt ligger denna mellan Härnösand och Örnsköldsvik. Höga Kusten har legat på min lista över platser i Sverige att besöka ganska länge nu och när vi satt och funderade på resmål i somras så landade det här :)

Idag klev vi upp efter en fet sovmorgon och begav oss till Naturum och fick några råd ang vandringsleder i Skuleskogens nationalpark.

Vi tog oss till Entré Syd och vandrade längst orange markering upp till Slåttdalsskrevan. Den delar Slåttdalsberget i två delar och är 300 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred.

Leden till denna skreva började på lättvandrad spång och övergick sedan till betydligt mer krävande terräng. Stenigt och bara uppför. Ca 3,5 km tog 1,5 timme så ni kan ju tänka er.. :) Men oj så maffigt det var!

Slåttdalsskrevan

Innan man går ner i själva skrevan finns en utsiktsplats 100 meter upp och den utsikten hade varit tråkig att missa. För så här maffigt var det!

Vi tog sedan blå led efter Slåttdalsskrevan och vid Tärnättvattnen runt den lilla sjön och vandrade sedan på klipporna med havet på vår vänstra sida. Även här tog det en stund att gå men var fortfarande vid gott humör.

Nere vid vattennivån gick vi genom skogen i några kilometer. Här började jag bli rejält trött. När vi kom fram till Entrén Syd och parkeringen igen hade vi vandrat i över fyra timmar i en krävande och varierande terräng. Dock värt för det var väldigt vackert och kul med sån variation :) Totalt landade vår runda på 11,3 km.