Foto, Livet, Vandring

I veckan som gått har Ivana och jag rest runt på västra sidan av Vättern för att besöka 8 olika platser som ska vara med i nya boken. Vi har sovit borta i tre nätter och ett ställe vi besökte är Tiveden som sägs vara en av Sveriges vackraste nationalparker.

Blanka sjöar, gröna mossor och stigar som slingrar sig förbi porlande bäckar. Terrängen är kuperad och vild, och här finns stora klippblock att beskåda – bland annat Junker Jägares sten som ligger ett stenkast (höhö) från Vitsand vid sjön Trehörningen. Tycker man om Ronja Rövardotter så är det till Tiveden man ska åka.

Här sov vi i ett pyttelitet rum i en stuga på Tivdestorp. Fikade och åt frukost i kaffestugan. Jag åt en fralla med deras egen hummus som var den godaste hummus jag ätit! Recept på den kommer i boken!

DSE_6441
 
DSE_6474
 
DSE_6485
 
DSE_6401
 
DSE_6519
 
DSE_6399
 
DSE_6504
 
DSE_6514

 
DSE_6424
 
DSE_6462-Redigera
 
DSE_6408
 
DSE_6407
 

Lämna en kommentar
Tankar

När Ivana och jag åker runt Vättern och gör bok så lyssnar vi ibland på olika podcasts. Vi älskar att prata om hur vi fungerar, känner och tänker. Vi pratar ofta om hur det är att vara HSP (högkänslig) och hur jag genomgick en ADHD-utredning innan jag förstod att det var just högkänslig jag var. Och mina problem hänger antagligen ihop med hur det är att vara kreativ.

Jag minns en gång när jag pluggade Grafisk Design på Högskolan i Dalarna. Det var under 2008 som jag flyttade upp till Borlänge. Tiden gick och jag mådde allt sämre. Jag bodde i ett segregerat område där bilbränder inte var ovanligt, jag hade flyttat ifrån Fredrik och mina vänner och hade lite svårt att komma någon annan nära. Även om jag först klarade mina tentor bra och fick 4:or i mina inlämningsuppgifter så blev studierna tuffare och jag ville träffa skolans psykolog.

Jag steg in i rummet och psykologen satte sig i en av fåtöljerna vid ett bord. Jag minns att han hade armbågarna på armstöden och fingrarna ihop så att de snuddade vid skägget. Han sa inte hej, vi tog inte i hand. Vi presenterade oss inte för varandra. Han satt bara tyst och tittade på mig. Jag upplevde hela situationen så olustig att jag brast ut i tårar. Jag grät och grät.

En kort tid senare ansökte jag om att få studieuppehåll och flyttade hem till Linköping. Det var en sån oerhörd lättnad för mig. Jag visste inte vad jag skulle göra om dagarna, men jag var iallafall trygg. Jag ångrar inte mitt beslut idag, även om jag såklart hade önskat att jag kunnat fullfölja min utbildning.

Anyhow, här kommer några podcast-avsnitt som jag har lyssnat på nyligen:

Jag är sjuk i huvudet – HSP och känslor

Kropp & Själ – Vårt behov av tystnad

Jag är sjuk i huvudet – Personlighetsstörningar

Lämna en kommentar
Röda Stugan

Även om vattnet inte var 150 meter från huset så hade vi förmodligen velat flytta hit ändå. Men det är ändå vattnet som bidrar med den öppna vyn som jag upplever här. Det känns rofyllt, luftigt och fint med vattnet så nära. Vi ser sjön från nästan alla husets rum.

Efter att jag haft en provfotografering med ett blivande brudpar öppnade sig himlen och regnet fullkomligt vräkte ner. Det åskade och vi fick stänga av all elektronik hemma för att vara på säkra sidan. Efter ett par timmar lättade det och kvällssolen tittade fram. Jag gick ner till bryggan och simmade lite.

DSE_2407
 
DSE_2423
 
DSE_2432
 
Nån dag ska jag och Fredrik simma till Skinnarhagen som är ett sommarstugeområde i närheten. Man ser bryggorna härifrån. Där är lite mer familjevänligt än vår brygga där man inte når botten.

1 kommentar
Livet

Det är inte klokt vad varmt vi haft det de senaste dagarna! Både igår och idag har det varit närmare 30 grader. Igår på midsommarafton hade vi Ivana och Daniel och tre barn här för midsommarfirande. Vi åt klassisk midsommarmat och badade nere vid bryggan två gånger och spelade kubb.

Å idag har Frida o Robert varit här med John och Olivia. Också vi gick ner till bryggan och badade. Vattnet var varmare idag än igår, säkert en bra bit över 20 grader. Väldigt skönt.

Fredrik och jag var nere en gång till och badade när de hade åkt hem och då hade någon borstat av flotten som ligger ett stenkast från bryggan. Den var full med fågelbajs innan. Så det blev några dyk från den.

Igår lämnade jag kameran åt sidan (tog nån mobilbild, kolla insta!) men idag knäppte jag lite bilder för att minnas de här dagarna ♥

DSE_2055
 
DSE_1952
 
DSE_1936
 
DSE_1977
 
DSE_1981
 
DSE_2011
 
DSE_2014
 

Lämna en kommentar
Tankar

Gräset mot tårna, cykla, upplevelsen av att klara ett läskigt drop, susa nedför en backe riktigt fort, testa barfotalöpning, se hur mycket vikt man kan lyfta, göra en bok, föreläsa, uppleva en slående vy över ett vackert landskap..

En dag utan händelser är en bortkastad dag. Jag kan inte bara sitta inne en hel dag och inte upptäcka nånting. Undantagsfall om jag haft en intensiv jobbperiod såklart, då är slappedagar rätt sköna.

Jag tror människor är väldigt olika här. Personer som går till samma arbete i 40 år och påtar i trädgården känner sig nöjda med det. De träffar samma kollegor, kanske bor i samma lägenhet och äter samma mat varje torsdag. Människor som hoppar fallskärm, kör triathlon eller bestiger berg trivs med det. Flyttar vart tredje år, byter jobb lika ofta.. Vissa är adrenalin-junkies medan andra inte är det.

Hur funkar ni? Är ni ute efter kicken eller nöjer ni er med hemmamys? :)

DSE_1561
 

2 kommentarer
Livet

Det är fan sjukt hur mitt liv är. Ibland har jag veckor då det känns som att jag inte gör ett piss. Sen kommer sommaren och projekt NY BOK 2017 tar upp all min vakna tid i stort sett. Jag ställer klockan tidigt, kör in till Linkan och plockar upp Ivana, och sen åker vi till Vadstena, Askersund, Habo eller Huskvarna eller nån annan ort vid Vättern. Sen är vi hemma i Linköping runt 17-tiden igen. Jag är hemma i huset runt 18 efter att ha hämtat Fredrik på jobbet, handlat mat eller hämtat ut nåt på posten etc.

Sen stoppar jag minneskortet i datorn och sitter och redigerar bilder resten av kvällen. Nästa dag är samma sak.

En go grej med att ha det såhär är att jag inte har nån tid över att må dåligt. För även om jag gillar (eller tror jag gillar?) att ha lugna dagar utan något inplanerat så tär det på mig rent mentalt att ha för mycket tid för mig själv. Jag börjar grubbla. Och jag skjuter upp saker. Å känner efter.

Det är ju bra att ha ledigt då och då för att känna efter rätt saker, dvs ställa sig den universala frågan: Vill jag det här?

Men jag kan inte vara upptagen med vad som helst. Bokprojektet är rätt bra på så sätt att jag och Ivana besöker fina platser, intervjuar ägaren och jag knäpper bilder. Vi är 2-3 timmar på varje ställe och kör ett eller två ställen per dag. Å jag känner inget prestationskrav, för det är ju sånt här jag älskar att plåta på fritiden. Detaljer, interiörer.. Det är så himla kul. Och alla tycker det är roligt att vi kommer dit, för det är så bra reklam att vara med i boken plus att fina ställen sällan har jerks som tar hand om dem.

Vill ni förresten se några av de ställen vi varit på hittills, så klicka här eller på bilden.

Skärmavbild 2016-06-16 kl. 22.48.56

 

6 kommentarer
Livet

När vi kom hem efter att ha ätit jordgubbar hos Frida o Robert passade vi på att köra en städning här hemma med rengöring hos marsvinen och en maskin tvätt.

Kvällsvädret blev fantastiskt så vi tog en varsin kamera och gick in på en av grusvägarna som leder in till ett kalhygge. Vi gick rakt in i skogen och kom upp på en höjd med fin utsikt över Bjärsen.

Såg massor av olika fjärilar, ett rådjur på håll och hörde bin och humlor då det växte mycket hallonbuskar där.

En annan dag ska vi följa grusvägen längre in och se vart vi kommer.

DSE_0561
 
DSE_0549
 
DSE_0596
 
DSE_0604
 
DSE_0612
 
DSC_8678s
 
DSE_0622
 
DSE_0634
 
DSE_0636
 
DSE_0644
 

2 kommentarer
Mountainbike

IMG_0239s
 
MTB-Vättern gick mellan åren 1998 och 2006. Sen tog man paus för att 10 år senare köra igen. Jag som kört Tjejvättern och hade en traumatisk upplevelse tyckte ju att MTB-varianten lät mycket roligare.

Jag satte på cyklarna på bilen och mosade in extra tröjor, jackor och ryggsäckar i baksätet och plockade upp Fredrik på jobbet innan vi körde mot Motala.

Vi ställde oss på en skitdyr parkering och cyklade bort till mässområdet i parken och hämtade ut nummerlapparna. Jag velade länge om jag skulle köra kortärmat eller med vindjacka, men jackan vann till slut. Det blåste kalla vindar och det var kanske 12 grader ute. Fanns stor risk för regn och att ta jackan skulle visa sig vara ett bra val.

Vi satte oss på cafét Sjöglimten precis vid målrakan och jag tog en sista påfyllning (jag hatar att baxna under både träning och lopp).

Rullade upp mot starten där vi mötte Pethra som skulle köra ”lugnt” då hon kände sig lite förkyld. Kl 19:00 gick starten och jag hamnade i en grupp om 3-4 tjejer. Första 5 km gick på slät asfalt med bara en uppförsbacke som ledde in i ett skogsparti. Jag är kass uppför men snabb på rakorna och nedförs där många fegar, men jag hamnade bakom några tjejer som fegade nedför och jag kom inte om. Vi körde fel på ett ställe där skyltningen var otydlig, men jag tror inte jag förlorade så mycket tid på det.

Vi cyklade förbi Motala golfklubb där det växte så vacker vallmo på högersidan. Här följde breda grusvägar varvat med singeltracks inne i skogspartier. Vi kom fram till en speedway-bana? där vi körde ett halvt varv innan första och enda vätskestationen fanns.

Här efter följde återigen grusvägar och småstigar. Himlen öppnade sig och regnet fullständigt vräkte ner. Jag hade ett ambivalent förhållande med en tjej härifrån och sista biten in mot mål. Hon drog i väg i uppförsbackarna medan jag tog fatt på rakorna och utförs. Vi kom fram till Varamon (Nordens största insjöbad) och här skulle vi cykla uppför längs slusstrapporna med jordigt underlag. Gick ju såklart inte utan att leda cykeln.

Här efter nånstans cyklade vi över en så fin bro med vatten på båda sidor och lummig grönska. Det var så himla fint! Körde en liten bit längs vattnet innan vi kom in i stan igen. Här hade folk börjat gå i bredd där banan gick (wtf?!) så jag fick hojta på ett sällskap som snabbt flyttade sig.

Äntligen i mål! Och kände hela tiden att det var skönt att jag valde den kortare distansen för jag vetefan om jag orkat harva i en timme till. Jag var blöt, kall och trött. Mötte Fredrik som såg glad ut. Han hade kommit i mål 20 min innan mig.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att den här typen av cykling egentligen inte är min kopp té. Dels gillar jag nog när det är mer tekniskt och dels gillar jag social cykling eller när jag känner att jag kan göra min grej. Typ stanna mycket, insupa naturen och fotografera. Cykelfika kan vara det bästa jag vet! Men över lag en fin bana som jag gärna cyklar nästa år (fast kanske tar den långa då ändå).

IMG_0235s
 

3 kommentarer