Filthy fifty Spartan-style

Dagens pass på spartan camp var filthy fifty-inspirerat med alla möjliga övningar som jag hatar.

Filthy 50 Spartan-style:

50 armhävningar
50 wallballs
50 fällkniven
50 ryggresningar
50 hopprep
50 burpees
50 axelpressar
50 boxhopp
50 KB-svingar

Hmm.. Har jag glömt nån? Edit: Ja! 50 Knäböj också.

Gissa vilken som var värst?

Vi avslutade passet med jägarvila under låten ”Sexy and I know it”

bild 1-10

Warrior Diet ♥ LCHF

Ryckte in på jobb på min lediga dag och piggnade till! Visst är det skönt att vara ledig men det jag egentligen är ute efter är sovmorgonen, och det fick jag idag fastän min fotochef ringde in mig på jobb. Åkte till Finspång och var tillbaka i stan drygt fyra timmar senare.

Skulle hämta ett foto som jag låtit rama in hos en ramverkstad men den var inte färdig, så jag passade på att hämta darl på jobbet och skjutsade ner honom på stan då han skulle till optikern.

Nån timme senare var jag hos Tilda och blev bjuden på finn crisp med philadephilaost och diverse skitgoda pålägg. Det första jag åt på hela dagen. Jag funkar bäst utan mat i magen när jag jobbar, känner mig mer ”på hugget”. Till dessert kesella med vispad grädde, rostad kokos och nötter.

_DSC2016

_DSC2020

_DSC2024

_DSC2029

Lysen ffs!

DSC03161

Mörker, kall vind, regn som piskar vasst i ansiktet.. Jag har inte sett solen i Linköping på ett par veckor. Ju jävligare väder, desto grymmare känner man att man är när man ger sig ut och tränar. Och när man är ute och träningscyklar så kan man ju passa på att leka lite förebild vad gäller synlighet. Nu när jag var ute på de vanliga cykelvägarna stötte jag på ett tjugotal cyklister och jag tror två hade godkänd synlighet.

Alltså, små cykellysen man fäster snabbt som attan runt sadelstolpen och på styret kostar typ femtio spänn på Clas Ohlson eller u name it. Vad fan är ursäkten att cykla utan lysen? Jag kom till en t-korsning där jag skulle svänga höger och en cyklist kom just från höger och skulle rakt fram. Han var nästan helt omöjlig att se. Mörk cykel, helsvarta täckande kläder med svart luva upp över huvudet för att skydda sig mot regnet.

Lysen är en liten del av synligheten och vill man kan man ha reflexband runt hand- och fotleder eller till och med en reflexväst. Jag har en från Craft som både lyser upp och skyddar mot vinden. Tyvärr är jag lite kass då jag inte har reflexer på själva cykeln. Ska fixas asap!

DSC03162

DSC03164

DSC03169

Sweden Bike Expo

Fredrik och jag var där i lördags och klämde lite på cykelnyheter och lyssnade på en intervju med Emma Johansson. Tyvärr blev jag inte så impad av mässan, den var ju rätt stor och sådär med en hel del utställare (men vart var POC hallå?!).

Det fanns ett par hängare med cykelkläder från Maloja men det verkade bara vara fjolårets modeller och det kändes urplockat, inte så nytt och spännande tyvärr. Att hela cykelSverige är övertygade att man ska köra med clips är synd, det fanns inte en enda sko för plattisar. Det var mycket jag saknade och jag kom inte hem med en enda pryl (förutom ett rosa armband som det stod ”Ride clean” på).

DSC03120 DSC03125 DSC03126 DSC03131 DSC03138 DSC03140 DSC03142 DSC03149 DSC03154 DSC03155

Efter mässan åkte vi till Cykloteket i Täby och snackade mtb med en trevlig säljare. Fredrik är sugen på en heldämpad och vi kikade bland annat på en Specialized Epic Comp 2015. Den var utrustad med den s.k. Brain-dämparen – en frän grej på bakdämparen som känner av om stötarna kommer ovanifrån eller underifrån och anpassar dämpningen efter det.

DSC03158

Det är inte lätt när det är svårt

I normala fall längtar jag nästan alltid till nästa träningspass och jag har kul under tiden jag tränar (eller åtminstone efteråt hehe). I 8 fall av 10 är det så.

Sedan ett par månader tillbaka är det tvärtom. I 2 fall (om ens det) av 10 är träningen kul. Jag längtar inte efter träningen, jag ser inte fram emot att få ta ut cykeln i skogen och jag får ingen såndär ”skön” känsla efter ett träningspass som jag typ alltid får annars. Det här gör mig ledsen. För nu när jag äntligen är läkt och får belasta ryggen 100% så vill jag inte.

Väl på träningen så kan jag inte ge mitt allt, mitt 100%. Jag kan ge kanske 80%, men jag märker att jag inte liksom köttar som jag brukar göra. Det finns inget go i kroppen, det är som att hjärnan inte förmedlar till kroppen att den ska ta i. Jag gör mitt bästa efter de här omständigheterna såklart och är nöjd med det ibland, men jag önskar att det här lilla extra hade funnits inom mig.

Under hela hösten har det känts som att jag befunnit mig i en dimma. Saker som gör mig glad gör mig inte lika glad just nu. Passionen för det mesta är borta. Så jag är ledsen om blogginläggen inte duggar tätt just nu, för när träningen inte känns sådär kul som det brukar är det svårt att blogga om det.

bild-12