Loppis & Antikt

Att ha fyndat en byrå

Ibland när jag har en lucka i min jobbdag så smiter jag in på auktionshuset Gomér & Andersson i stan. Det finns alltid något fint som jag ”åååh”:ar mig över.

Sist så blev jag lite kär i den här byrån. Så jag bjöd på den via nätet och vann till sist auktionen (inte för att det var någon tuff budgivning men ändå)!

Hämtade ut den idag. Betalade i princip en tredjedel av vad den var värderad till, så jag är glad! :)

Träning

Invigning av Friskis&Svettis City

I lördags kom dagen som många funktionärer och tränande väntat på. I 1,5-2 år har det planerats och byggts så det här var fett efterlängtat!

Det hölls tal och dansgruppen Hype uppträdde. Landshövdning Elisabeth Nilsson klippte bandet som symboliserade invigningen av Friskis&Svettis tredje träningsanläggning i Linköping.

Själv är jag glad över att det finns en släde, och fast jag varit dålig i fredags så var jag tvungen att testa! Dessutom finns en bouldering-vägg för den klättersugne. Hela dagen var det gratis träning för alla. Gymmet är på 800 kvm och lokalen är en gammal kyrka (Pingst-kyrkan) som byggts om, så det finns läktare där nu motionsmaskiner står där man kan springa på löpband och titta ner på de som tränar i gymmet nedanför.

Hälsa på på Kungsgatan 20 i Linköping vetja! :) För nyfikna så får man träna en hel vecka gratis!









Tankar

Hönan och ägget

Visst är det så att den allmänna uppfattningen är att övervikt är ohälsosamt? Men är det själva övervikten (dvs överskottet av fett eller kanske avsaknaden av muskler..) som gör oss sjuka? Eller livsstilen som många överviktiga har? Dvs fel mat, för lite rörelse etc.

Jag tror det handlar om livsstilen. Fast jag vet inte säkert. Jag vet en del personer som är av naturen smala och som kan äta nästan hur mycket som helst och vad som helst utan att bli tjocka. Ser man det rent krasst har jag i många fall en nyttigare livsstil än dom (bortsett från ångest och depression som faktiskt kan förkorta livet). Jag sover massor, tränar flera gånger i veckan, äter inga mediciner, dricker inte alkohol, är sunt nyfiken på livet och jag håller för det mesta vad jag tycker är en bra kosthållning.

Så frågan är om jag egentligen rent fysiskt mår bättre än dom? Kroppen kan ju omöjligt må bra av att äta skräp och aldrig träna bara för att personen i fråga är smal? Sen fattar jag ju att man kan ha en pommes frites-kropp, dvs se smal ut men ha massor av fett på insidan.

Men är det övervikten eller fettprocenten som är boven? Eller kan man få fetmarelaterade sjukdomar trots normal fettprocent för att man t ex har ett för högt blodsocker? Eller kan man inte ha högt blodsocker över tid utan att bli överviktig? Vart går isåfall gränsen vid risk för sjukdom? Vid fetma? Varför drabbar inte det metabola syndromet till synes smala individer? Eller gör det det? Kan en vältränad person med mycket låg fettprocent bli sjuk för att hen äter fel? Jag förstår inteeeeeeee!

Styrketräning

Släpp inte stången!

Idag åkte jag sent till gymmet. Var där runt 20-tiden. Och det var KNÖKFULLT. Tror jag såg på instagram att Campushallen hade nån kampanj nu då alla anställda på LiU (Linköpings Universitet) fick gratis träning den här veckan. Trodde det skulle vara lugnare så pass sent, men där hade jag allt fel!

Först hade jag lurat mig själv att jag bara skulle köra tunga militärpressar (kul ju!). Det var lite motigt att komma iväg till gymmet ikväll, och genom att intala mig själv att jag skulle göra nåt riktigt kul hjälper ju. Men på plats kände jag att kroppen var lite klen. Jag hade inte tankat med tillräckligt mycket bränsle idag. Och det känns direkt när jag kommer in bland maskinerna och skivstängerna. Kunde inte tagga till, hade igen energi att göra av med. Så jag fick tänka om.

Körde omvända flyes för baksida axlar i en maskin, och störde mig på att killen som gjorde frivändningar bredvid mig släppte stången, när han tyckte att rörelsen var slut, hela tiden. Typ 10 ggr på raken. Är det inte också träning att kontrollerat sätta tillbaka stången på marken? När jag kör t ex marklyft håller jag emot på vägen ner och sätter ner stången utan att göra oväsen för mig. För mig handlar det om respekt. Att respektera stången genom att inte släppa den. Ok om man precis maxat 1 RM, DÅ skulle det kunna vara OK att släppa stången av ren utmattning/extas/whatever. Vad tänker ni kring det?

Iallafall så gick jag bort till en tom hörna och tränade bålstabilitet istället för att lyfta tungt. Det gick ju det med! Har fått ett schema att träna efter av en PT. Ska köra bålstabilitet i 10-12 veckor (är inne på typ vecka tre nu), men byta ut övningarna efter fem veckor.

När jag kom hem tryckte jag en Ben & Jerry’s Cookie Dough för att orka maxa på träning imorrn.

Obs! Gammal bild i inläggshuvudet!

Livet, Tankar

Vilken depression har blivit bättre för att man blir smal?

”Den friske önskar sig tusen saker, den sjuke bara en.” Citat okänd. Men de här orden är något jag bär med mig hela tiden. När jag mår dåligt är som som att det mesta ytliga bara försvinner. Jag söker en djupare mening med saker. Söker efter att kunna connecta med människor på riktigt. Vänner som också haft det tufft i livet där vi kan skratta igenkännande tillsammans.

Två andra saker som hjälper mig är att vara ute i naturen och att träna. Låter ju fett klyschigt, men vid mild depression tror jag faktiskt träning hjälper bättre än medicin. Jag åt medicin fram tills för ett år sedan, och jag tror inte det hjälpte mig så mycket faktiskt. Det medicinen tog bort var min förmåga att bli riktigt ledsen. Jag slutade att gråta, den tog bort de här känslorna av att vara förtvivlad. Och det gör jag nästan aldrig idag heller, gråter alltså. Fastän jag slutat med medicinen är det som att det fortfarande sitter kvar.

Det är som att jag bara har ett vått täcke över mig. Jag är inte jätteledsen, men jag är heller inte jätteglad. Jag är mer konstant, som ett sträck. Förvisso får jag ändå små lyckliga stunder i min vardag, t ex om jag är på en vacker plats, umgås med någon som får mig att må bra eller om jag kört skiten ur mig på ett träningspass.

I tisdags var jag på ett pass på Beach Arena som heter RFT (Raw Functional Training) som jag velat testa länge men som bara funnits på schemat på lördagar, och vilka dagar är det jag inte kan under sommaren? Jo, lördagar. Det är då alla gifter sig av nån anledning ;) Iallafall, passet var så in i bängens skoj! I Linköping har vi inte så många ställen att gå till om man vill välta däck, slå med slägga eller lyfta tunga atlasbollar (som atlasstenar men gjorda i gumma fyllda med sand). Men det var precis vad man gjorde på det här passet. Fan vad vi slet!

Jag tycker det är himla skoj att lyfta grejer från marken. Speciellt när det är ett riktigt föremål, som t ex ett traktordäck eller en tung boll. Träningen får ett helt annat syfte då. Friskis & Svettis öppnar t ex snart sin tredje anläggning i stan och jag har hört att de ska ha en farmer’s carrier där. Älsk på den!


I och med att träningen är så viktig för mitt välmående kommer ni förmodligen aldrig se mig smal. När jag mår dåligt har jag heller ingen önskan om att bli det. Det enda jag vill är att må bra.

Och vilken depression har blivit bättre för att man blir smal? Bantning under depression tror jag mer handlar om att få kontroll, att känna att man faktiskt klarar av något fastän man mår dåligt. Innerst inne vet nog de flesta att kroppshyddans utseende inte har något med mental hälsa att göra. Kanske mår du bättre av att äta lite bättre, men den stora skillnaden ligger i träningen.